3 feb. 2011

Kjöller och Rayman om barnfattigdom


Det har blåst upp till öppen strid mellan morgontidningarnas ledardrottningar Hanne Kjöller, Dagens Nyheter, och Sanna Rayman, Svenska Dagbladet, om barnfattigdomen. Kjöller gick igår till attack mot Rädda Barnen genom att påpeka att det höga tonläge organisationen hade i samband med att den häromdagen presenterade sin rapport (se post nedan) skymmer sikten för de verkliga problemen. Rayman är idag däremot inne på min linje. Under rubriken ta barnfattigdomen på allvar skriver Rayman bland annat att "den ekonomiska krisen är en realitet, visst. Men den duger inte som ursäkt. Det finns alla skäl i världen att ta Rädda Barnens rapport på allvar. Det fattigdomsmått som granskningen använder sig av är absolut inte relativt. Det gör mätningen – och ökningen – än mer oroande". Med det absoluta måttet kan vi alltså se att fler individer faktiskt inte klarar sin vardag utan ekonomiskt stöd från det allmänna. Det kan inte relativiseras bort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kolla på grafen du lagt upp på din postning den 1 februari. Den röda kurvan visar "absolut fattiga". Håller du med Rayman om att "ökningen" är oroande?
/Johan

Tomas Agdalen sa...

Johan: Men Socialstyrelsen visade att den absoluta fattigdomen hade minskat. Och det var bra. Jag har heller inga principiella invändningar mot att den relativa fattigdomen ökar. Jag är mest intresserad av att folk kan överleva utan att behöva söka hjälp. När vi får indikationer att färre barn lever i familjer som kan det blir jag orolig. Sedan är problemet idag inte jättestort. Men trenden måste vändas.

Anonym sa...

Håller inte med . den röda kurvan - andelen fattiga - visar en tydlig trend neråt - färre blir fattiga. Känns lite elakt att vilja vända den trenden/Johan

Tomas Agdalen sa...

Skrev fel. Glömde första inte. Skulle varit såhär:

Johan: Men Socialstyrelsen visade att den absoluta fattigdomen "inte" hade minskat. Och det var bra. Jag har heller inga principiella invändningar mot att den relativa fattigdomen ökar. Jag är mest intresserad av att folk kan överleva utan att behöva söka hjälp. När vi får indikationer att färre barn lever i familjer som kan det blir jag orolig. Sedan är problemet idag inte jättestort. Men trenden måste vändas.