Lemmy Kilmister har sagt vad som bör sägas om hur narkotikamissbrukare fungerar

Juristprofessorn Mårten Schultz är kritisk till att svenska riksdagsmän kan tvångsomhändertas enligt lagen om vård av vuxna missbrukare (LVM). Det skriver han på Sveriges televisions sida för debatt. Han tänker naturligtvis på det som häromdagen hände William Petzäll - riksdagsledamoten som blev paria i Sverigedemokraterna sedan han påkommits med att knarka. Det uppdagades i samband med ett lägenhetsbråk i somras i Landskrona. Efter det har han vid ett flertal tillfällen sagt sig arbeta för att bli av med beroendet, men haft ständiga återfall. Till slut kastade Sverigedemokraterna ut Petzäll ur partiet och eftersom han vägrade lämna riksdagen blev han politisk vilde. Petzäll verkar heller inte ha gjort något åt sitt drogproblem, för blev han alltså tvångsomhändertagen genom beslut av domstol - riksdagsman som han är. Mårten Schultz gör en analogi till det grundlagsfästa förbudet om att väcka åtal mot riksdagsmän. Enligt immunitetsregeln i 4 kap. 12 § regeringsformen får talan "inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget." Schultz för också ett resonemang om att det teoretiskt och praktiskt är möjligt att undanröja oliktänkande i riksdagen i tvångsvård. Schultz anser att riksdagsledamöter behöver ett bättre skydd. Kanske att det är riskdagen som ska ta beslut om tvångsomhändertagandet. Men det tycker jag är att dra saken väl långt. Schultz skriver att han inte ifrågasätter den juridiska riktigheten i beslutet om omhändertagandet. Med det får vi förstå att Petzäll rent faktiskt hade ett behov att omhändertas. Och mot den bakgrunden undrar jag varför vi inte skulle unna honom den vård vi ger andra medborgare. Så länge enskildas rättssäkerhet kan garanteras vid omhändertagande av psykologiska och sociala orsaker har jag inget problem med att det är möjligt att omhänderta också riksdagsmän. Nått förtroende måste vi väl ändå ha för systemet. Jag är dessutom väldigt lite konspiratorisk. Samtidigt menar jag att det är bättre att en domstol tar den här typen av beslut istället för en folkvald församling. Man kan annars tänka sig hur diskussionerna skulle gå då gällande de bakomliggande orsakerna - konspirationerna skulle säkert frodas. Okej, Schultz påpekar att det är ett världsunikt beslut att spärra in en folkvald på den nivån. Men man kan parallellt konstatera att Petzäll på många sätt är unik, inte minst med hänsyn till att han är en riksdagsledamot med ett tungt narkotikamissbruk. Och för att ta den här diskussionen till ett mer generellt plan så kan jag hänvisa till posten om Lemmy Kilmister, där jag redogjort för systemet och att jag tycker att tvångsvård används för sällan.

Läs även andra bloggares åsikter om William Petzäll, Tvångsomhändertagande, LVM, Sverigedemokraterna