När jag imorse läste Ann Heberleins recession i DN av Isobel Hadley-Kamptz debattbok Frihet och fruktan - tankar om liberalismen, tänkte jag att liberalismen hör till de finare konsterna och att många därför vill dirigera stycket, som om det varje gång är, om inte ett uruppförande så i vart fall, lokal premiär, samtidigt som jag mindes en anmärkning från juridikprofessorn Torgny Håstad i samband med att han handledde mig i mitt examensarbete vid Juridicum i Uppsala i början av 1990-talet. Håstad sökte credd för ett resonemang som jag bara hänfört till andra potentater. Och det är precis det Heberlein menar när hon konstaterar att det av svenska tänkare syns små spår i Hadley-Kamptz text. ”Det är som om Hadley-Kamptz är ensam om just de här tankarna i den svenska kontexten. Det är hon ju nu inte och det skulle berika hennes diskussion om den också befann sig i dialog med den svenska debatten, inte bara med den idéhistoriska och den internationella.” Alltså: Varför creddas inte jag? Och det är en berättigad fråga. Heberlein är en etablerad liberal debattör och har säkert också skrivit om de tankar Hadley-Kamptz presenterar. Men det är också just detta som är skillnaden mellan journalistiska produkter jämfört med akademiska. I den förra typen av uppsatser står det skribenten fritt att fritt välja sällskap. Så fungerar absolut inte den akademiska verksamheten. Och på detta vis måste det nog också vara - för en akademiker är inte annat än sin produktion. Och så undrar jag om Hadley-Kamptz hoppat över hela den debatten om liberalismen som rasade i DN i somras och som sattes igång av Svante Nycander med ett generalangrepp på Sven-Eric Liedman. Den deltog även Heberlein i, och jag har i ett annat sammanhang refererat till den. Som alltid är jag aldrig upphovsman till något, bara en betraktare. Kom ihåg det om ni skulle se mig brösta upp mig ... och jag ska väl som konsumentinformation förmedla att boken får bra kritik. Heberlein skriver att Hadley-Kamptz för en snygg och klok argumentation när hon försvarar liberala värden. Något jag knappast kommer att kunna göra en egen bedömning av eftersom jag numera bara läser skönlitteratur ...
2011-11-07 Ser att Per Wirtén i sin hyllning i Dagens Arena av Isobel Hadley-Kamptz bok jämför den med Bengt Göranssons Tankar i politik.
2 kommentarer:
reagerade också på det där och särskilt slutet där heberlein skriver att "...Hadley-Kamptz är inte så ensam om att försvara de liberala värdena och grundvärderingarna som hon av outgrundliga skäl vill göra gällande". Fattar först nu att det kanske var lite personligt till och med
Johan: Ja, det känns nog förmätet att bli sidsteppad, trots att man är ledande i debattaen. Som om man inte finns. Har skrivit om ett annat exempel. De som gjorde Ebbe the Movie. Upplägget är absolut rippat av bortgångne Isaksson, men han creddades inte alls. Som om de hittat på allt: http://100stegtill.blogspot.com/2009/04/100-steg-till-far-en-stympad-ebbe.html.
Skicka en kommentar