Karl Ove Knausgård fabulerar ändå vidare

Inte mer en ett tankeexperiment blev det av norske Karl Ove Knausgårds ett år gamla deklaration om att han efter sin sjätte självbiografiska roman slutar som författare. I boktidskriften Vi läser (nr 5/2012), under rubriken Jag vill hellre skriva än att vara lycklig, säger Knausgåd, som under våren 2013 ger ut en essäsamling, att han planerar skriva en roman. Knausgård står på skånska Österlen vid en byggnad från 1100-talet med kolonnrester och runfyllda gravstenar och förklarar att han gillar platsen och stämningen. Och säger sig vara upptagen av att "Det andra" är närvarande i det som redan är bekant. Han tänker röra sig ut i det fantastiska, skriva fram en parallell verklighet, som han själv uppfinner, men som ändå korresponderar med vår. Ni som inte nöjer er med att vänta på att den metafysiska resan erbjuds eller på att essäsamlingen släpps kan bena ut Knausgårds långa text i DN från juni om attentatet på Utöya sommaren 2011. Knausgård ger sin bild av massmördaren. Den är naturligtvis komplicerad. Men sammanfattningsvis menar han att mördaren var en jag-svag person som för att bli någon genomförde det hemska dådet, vilket mentalt krävde en militärisk förberedelse. En förklaring bra som någon annan jag sett. I somras publicerade Dagens Nyheter en essä om fotografen Francesca Woodman som ingår i kommande samlingen. Knausgård är som bäst när han skriver om sig. Han är däremot högtravande när han tar sig an de allmängiltiga frågorna utifrån en abstrakt utgångspunkt. Texten om Woodman ger inte anledning att omvärdera på den punkten. Och jag har två böcker kvar att läsa i Min kamp-serien. Det ser jag fram emot.