Karl Ove Knausgård fabulerar ändå vidare

Inte mer en ett tankeexperiment blev det av norske Karl Ove Knausgårds ett år gamla deklaration om att han efter sin sjätte självbiografiska roman slutar som författare. I boktidskriften Vi läser (nr 5/2012), under rubriken Jag vill hellre skriva än att vara lycklig, säger Knausgåd, som under våren 2013 ger ut en essäsamling, att han planerar skriva en roman. Knausgård står på skånska Österlen vid en byggnad från 1100-talet med kolonnrester och runfyllda gravstenar och förklarar att han gillar platsen och stämningen. Och säger sig vara upptagen av att "Det andra" är närvarande i det som redan är bekant. Han tänker röra sig ut i det fantastiska, skriva fram en parallell verklighet, som han själv uppfinner, men som ändå korresponderar med vår. Ni som inte nöjer er med att vänta på att den metafysiska resan erbjuds eller på att essäsamlingen släpps kan bena ut Knausgårds långa text i DN från juni om attentatet på Utöya sommaren 2011. Knausgård ger sin bild av massmördaren. Den är naturligtvis komplicerad. Men sammanfattningsvis menar han att mördaren var en jag-svag person som för att bli någon genomförde det hemska dådet, vilket mentalt krävde en militärisk förberedelse. En förklaring bra som någon annan jag sett. I somras publicerade Dagens Nyheter en essä om fotografen Francesca Woodman som ingår i kommande samlingen. Knausgård är som bäst när han skriver om sig. Han är däremot högtravande när han tar sig an de allmängiltiga frågorna utifrån en abstrakt utgångspunkt. Texten om Woodman ger inte anledning att omvärdera på den punkten. Och jag har två böcker kvar att läsa i Min kamp-serien. Det ser jag fram emot.

Ser att Cecilia Uddén ångrar att ställde upp på en feel good-bild med Salafister i Egypten inför valet nyligen, som jag förnumstigt men korrekt påpekade redan då det begav sig. Hon säger till nätsajten Second Opinion att poseringen var olämpligt. Men förklarar att flickorna var så gulliga. På nått sätt övervägde det väl i stunden omständigheten att de nyss sagt att otrogna kvinnor ska stenas. Och Uddén har rätt i att hon inte klarade efterdebatten, för försvaret med att hon aldrig skulle ha ställt upp på samma bild med män var direkt uselt. Men jag håller fast vid att Uddén är en av landets absolut bästa nyhetskorrespondenter. Bilden får tillskrivas kontot för akuta hjärnsläpp. Ni som vill höra inslaget hon gjorde kan klicka på första länken i posten.

Stefan Löfven fortsätter tuta och köra

Sifo redovisar opinionssiffror som pekar på att rödgrönt idag skulle få egen majoritet. Undersökningsföretagets marsmätning visar att Socialdemokraternas framgångar fortsätter. Partiet har ökat med 4,5 procent. Moderaterna tappade 4,2 procent. Och det är till socialdemokratin Moderaterna tappar. Sedan Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna har partiet växt med 9,1 procent. Statsvetaren Jonas Hinnfors förklarade i Dagens Nyheter framgången med att Löfven är kärnkraftsvänlig. Och i God morgon, världen! spekulerarade man om att väljarna sluter upp kring Socialdemokratin i ren glädje över att ha blivit av förre partiledaren Håkan Juholt. Men om vad Löfven vill med politiken vet vi lite. Han som än så länge tutar och kör utan räls, vi vet ju minimalt om vad han vill - annat än att jobben ska fram via industrin. Fast det kan räcka hela vägen fram, för motståndaren visionslösa Fredrik Reinfeldt kör ju inte alls - noll politik med borgarna vid rodret får man säga att Reinfeldt signalerade på Moderaternas Sverigemöte som de höll i Örebro i helgen.

Förtalslobbyn får snart förbud mot smygfotograferingen - men hur blir det med yttrandefriheten

P1:s magasin Medierna tog idag upp förslaget om en lag mot förbud mot kränkande fotografering. Jag har förut skrivit om förtalslobbyn som arbetar emot yttrandefriheten. Och flera framträdande jurister är verksamma i förtalslobbyn. Medan journalisten och sekreteraren i Yttrandefrihetskommittén Nils Funcke var kritisk mot förslaget, som i princip innebär stopp för fotografering i det offentliga rummet, eftersom någon i efterhand kan anses sig som kränkt, argumenterade civilrättsprofessorn Mårten Schultz för att det är viktigt att skydda människor från smygfotografering och att lagförslaget bör bli lag. Schultz hänvisade särskilt till den nyligen avslöjade polischefen som avslöjades med att filma i kvinnliga kollegors omklädningsrum. Ett beteende som Schultz sa vi ser exempel på snart nog varje vecka. Och Schultz beskrev att alla är överens om att luckan i lagen måste täckas. Funcke ansåg i strid med Schultz att lagförslagets utformning och effekter för yttrandefriheten måste utredas vidare - samtidigt som han hänvisade till en alternativ lösning som tar hänsyn både till den demokratiska aspekten och individers behov av skydda för sin integritet.

Moderaterna dribblar hellre med siffror än pratar politiska reformer

Ser att Moderaterna träffas i Örebro igen. Det fisförnöjda partiet sågs i kexstaden också i höstas. Helgens happeningen kallar de för Sverigemötet. Då M-stämma. Och undra om det nu blir lika blått visionslöst som då. När Moderaternas ordförande Fredrik Reinfeldt bredde ut sig om att vi inte ska eftersträva politiska reformer, för sådana kostar pengar. Och mycket riktigt kunde vi idag se och höra Reinfeldt i inlednng skissa en bild av att just ingenting behöver bli bättre i Sverige, trots akutalarm om fortsatt pågående barnfattigdom och rasande brant stigande arbetslöshet. Så varken Henrik Barvå, ledarskribent på konservativa Nya Wermladstidningen eller Lars Ström, ledarskribent på liberala Nerkes Allehanda, kan förvänta sig politik från Reindfeldt det går att vinna val på mot opinionsraketen socialdemokraten Stefan Löfven. För i motsats till vad Bravå och Ström efterfrågde i radion imorse vägrar statsministern offensiv. Han fortsätter istället med sitt förvaltningsmässiga statsmanagig. Som Svt:s Mats Knutson konstaterar idag på Twitter direkt från mötet: "Fredrik Reinfeldts tal på Sverigemötet i Örebro - nu en bred expose över arbetsmarknadsstatistik och olika urvalsmetoder." Med det vill han på ett orakels vis göra klart att borgarnas arbetslinje sedan 2006 är en succé. Han passa samtidigt på¨att i hans mening nedlåtande kalla vänsterns anhängare för potentiella fackliga medlemmar, som om det skulle vara något fult. Reinfeldt räknade i sitt anförande antalet personer som är sysselsatta, men bortsåg från att det i Sverige idag är långt fler människor i arbetsför ålder. Det innebär att en större andel personer är utan arbete än då han tillträdde som statsminister. Och recept mot farsoten presenterade han inte. Tvärtom har Reinfeldt distanserat sig gentemot näringslivet genom att kalla det ett särintresse bland andra. Det är då det känns tryggt att Stefan Löfven förstår att näringslivet är en nyckelpart i arbetet för nya jobb. Och gjort klart att han tänker samarbeta med sektorn för att fortsätta bygga Sverige. Och för det kommer Löfven och socialdemokraterna att belönas av väljarna i september 2011. De flesta av oss har ledsnat på den trötta, trötta borgerligheten som leker regering. Och under rubriken I väntan på politiken skriver borgerliga Dagens Nyheter att Fredrik Reinfeldt måste göra mer än att beskriva samhällsproblemen - som han gjorde när han utropade jobben till det svåraste. Och sen då, undrar jag och många med mig.

Rick Santorum för knäpp att kandidera

Efter nattens framgångar i republikanernas primärval i USA för Rick Santorum försöker han övertyga Newt Gingrich om att hoppa av. Tanken är att Gingrich supporters därmed ska gå över till Santorum - för att bereda vägen för honom. Santorum ser sig nu som GOP:s utvalde för att möta president Barack Obama i höstens presidentval. Den hittills som omhuldade favoriten i primärvalet Mitt Romney ses numera som en munsbit. Och att Romney är kastat åt vargarna har Santorum rätt i. För som jag skrivit förut väljer amerikanarna aldrig en mormon till president (klicka och skrolla). Det är en för galen religion. Men ultrakonservative Santorum har ändå fått utgången om bakfoten. För partiet släpper aldrig fram en naiv dåre som bland annat sagt "att fosterundersökningar leder till fler aborter, att den globala uppvärmningen är en bluff, att preventivmedel inte är okej och att Obama stödjer en bluffartad teologi, inte en grundad i bibeln (typ mormonerna)". Partiet kommer i ren panik beordra stollen att träda tillbaka för den ändå inte helt lika tokiga Gingrich, som ändå är galen på sitt sätt. Som en hök på amfetamin. Och så har han legat too much vid sidan av sin lagvigda. Men alltså inte fullt så otänkbar som Santorum. Fast Santorum viker sig inte utan vidare. Han kommer därför att erbjudas att bli parhäst med Gingrich som dennes vicepresidentkandidat. Och handen på pannan, det måste väl ändå vara en bättre partner för Gingrich istället för det tokiga Sarah Palin, som det viskats om. Men håll med om det, folk och fä - visst har de problem på högerkanten. De är flyger vilt allihopa. Hundra procent oväljbara. På olika sätt. Hur kom det sig att republikanerna blev en de dummastes sammansvärjning. Det blir en promenadseger för Barack Obama, trots viss besvikelse och gnissel.

Stefan Löfven tutar och kör tåg utan räls

Och så går det socialdemokratiska partiet i opinionen som tåget på räls - i alla som det fräser fram i fint väder, medvind och lite puttepå. För vi får väl ändå säga att han som räknas framgången motsvarar de mer diffusa omständigheterna. Någon rallarhandskar har Stefan Löven inte behövt ta på sig för att det stora maskineriet ska glida förbi Moderaterna och för att visa de andra i den rödgröna koalitionen vem som blänker mest. Partiets nye ordförande har både i praktiken och teorin gjort noll och ingenting för framgången. För tyst som i graven är det än om vad partiet rullar på. Och av detta kan vi än en gång dra slutsatsen att politik inte är annat än en personfråga och ett antal förhoppningar. Nu tror man att Löfven grejer jobben och elförsörjningen.

Skickat från min Samsung Mobil

Häftigt italienskt filmkaos med Sean Penn

Jane Magnusson har missat att italiensk film inte ska ses som naturalistiska verk. Det förstår jag sedan jag i gårdagens DN läst i hennes recension hur hon hänger upp sig på Sean Penns överdrivna hår i hans nya film This Must be the Place. Men italienarna skiter också i synkningen. Det är berättelsen som är central. För att få fram den överdriver man. Och når då på nått märkvärdigt sätt en dubbel metaeffekt, medan vi här uppe i norr grubblar över formen. Vi som ser inte historien för tekniken. Alltså, jag längtar efter att se italienske regissören Paolo Sorrentionos kaosfilm. Om den avdankad sorligt patetisk rockstjärna Cheyenne som fortsätter att ha tuperat svart stort hår. "Som stödd på sin rulväska tar sig till stormarknad för att köpa vegetarisk fryspizza", som Måns Hirschfeldt beskriver läget. Och som efter ett liv med hundra procent fokusering på sin person till slut tvingas acceptera att världen sprungit bort. En film om att växa upp. Men visst tänker också du nu på den svenska filmen Glädjekällan.

Skickat från min Samsung Mobil

Viktigast att tjejerna väljer rätt

Står fast vid att pojkarnas anti-pluggkultur inte är huvudproblemet. Viktigare är att få flickor att välja riktning i livet på ett sätt som är mindre förutsägbart och könsbetingat. Jag menar - vad har de för nytta av höga betyg om man ändå grand mass slutar i lågbetalda lågprestigejobb, som dessutom gör en sjuk - vård, skola och omsorg suger musten ur vem som helst, för ingenting i fickan. Och det är inte allas säkert att pengarna finns i högre utbildning. Ja menar - vad är det för nytta att läsa på universitet och högskola om inte livet på andra sidan motsvarar förväntningarna på en bättre vardag. Få akademikeryrken betalar sig mer än traditionella hantverksjobb. Men många bär ångest med sig. Krav. Under bristfällig ledning. Och som kvinnan i Egypten förklarade för Sveriges radios korrespondent Cecilia Uddén tror jag det största bekymret för kvinnorna i det nya nordafrika inte är att de religiösa tar makten, utan att valfriheten kan upphöra. Samira Ibrahim sa att hon skyler håret för att vill, men slänger sjalen samma dag hon tvingas. Hon beskrev också att försäljerskorna på marknadstorgen klappar till den med plasttofflan som säger: "Syster täck dig". För att jaga i väg den som kommer med mörkret. Och visst är det självbestämmande allt handlar om. Tänker jag varje dag, och särskilt idag.

Hänger på en kul lek jag hittade i bloggvärlden. För att göra mars roligare har LIWet och vardagen utmanat oss alla att lägga ut en viss låt med ett visst tema för varje dag. Onsdagen den 7 mars gäller låt du kan spela på valfritt instrument. Och Nationalteaterns Sent en lördag kväll har jag spelat fingrarna blodiga på elgitarr många gånger. Kanske är det den enda låt jag kan. Nej, visst tusan - Olle Adolphsons Trubbel kan jag med stor känsla plinka fram på akustisk gitarr. Men posten gör jag ett gästspel i utmaningen. Passar också på att lägga ut texten om den där kvällen när jag och greven Plast delade på en grogg.

Vi satt en kväll och pratade
Greven, Plast och jag.
Vi grundade med groggen
och hade det ganska bra.

Vi hade blivit gamla
nästan hundra år.
Vi satt som vi alltid hade gjort
och följde gamla spår.

Vi talade om Sverige
som är landet där vi bor.
Där alla har det bra
och där ingen blir för stor.

Men varje fredagkväll
tjuter varulven i sta'n.
Han springer längs trottoaren
och vädrar ut sitt hat.

Greven lutar sig tillbaks
och tänder en cigarett.
Han försöker få nå't sagt
men det är inte så lätt.

För han ser så onda bilder
i en öken utan slut.
Där ingen är tillsammans
och hjälps åt att hitta ut.

"De kloka låser dörren"
säger Greven för sig själv.
"De kloka låser dörren
och barnen skriker på hjälp."

Och varje sjuttifemma
som en män'ska dricker ur,
är en dröm om en bättre värld
som dom sedan pissar ut.

Nu blir Greven lätt extatisk
å han står i sin fåtölj.
Han spiller grogg åt alla håll
men är ännu inte nöjd.

Det är ju vad vi alla vill
som super tills vi dör!
Att bygga nå't tillsammans
som ingen djävel förstör!

Sen säckar Greven helt ihop
nu är han allt för full..
Han somnar som ett litet barn
mitt i sin fåtölj.

Men vi andra sitter vakna
och tänker på hans dröm.
Den svävar som en stjärna
mitt i vårt vardagsrum.

Ja, den svävar som en stjärna
mitt i vårt vardagsrum..