"Kulturmarxisterna hämnas sina karriärmisslyckanden i pengar med att hata kapitalism"

Läste ett knasigt ledarstick i DN idag signerat Erik Helmerson. Det innehöll en hel massa felslut, för att visa att vissa företeelser är för politiskt korrekta att någon ska våga sticka ut hakan och kritisera dem. "Har du hört talas om en konstinstallation som sågar genusteorin", deklarerar skribenten. Jag frågar istället hur vanligt det är att en installation innehåller en strategi med utgångspunkt från genusteori. Minns ni vilket hallå det blev sedan två konstvetare i våras på annan plats i DN konstaterade att Nationalmuseums utställningen Lust & Last var heteronormativ och att museet därmed misslyckats med sitt myndighetsuppdrag. Budskapet var att man ställt ut bilder på nakna kvinnor utan att sätta dem i ett sammanhang. Ett giltigt påpekande. Men av reaktioner att döma var det som om konstvetarna svurit i kyrkan. De framställdes av de kulturkonservativa som feministhäxor som vill bränna riktig konst på bål. Det finns också en del annat att fundera över i Helmersons artikel. Men värst är ändå teorin om att eliten bland kulturmarxisterna, som under skoltiden ska ha upphöjts till genier av sina skolfröknarna för intellektuell briljans, i ren marxistisk bitterhet hatar kapitalism för att de senare i livet inte bekräftast genom att bli ekonomiska vinnare i systemet. Jag tror Helmerson menar lömska fattiga hämndgiriga konstnärer som Carl Johan De Geer, Lars Norén och Abba-Benny. De som projicerar sina vuxenmisslyckanden genom att exempelvis hata Modraternas Nya slussen. I vart fall sjöng Helmerson sin klagosång för att stötta författaren och DN-krönikören Bengt Ohlsson i hans kamp för Nya slussen mot kulturmarxisternas maktdominans över jag vet egentligen inte vad. Men i allt möjligt tror jag, inte minst över Slussens framtid. Tokigt det med. Kan jag tänka. Eller så är Helmerson bara ännu en empatilös ultraliberal som försöker känna andra så som han känner sig.

Igår gav Malin Ullgren, som var en av måltavlorna för Ohlsson ett genmäla med en ton som träffade rätt. Det rörde upp känslor hon både liberaler och konservativa genom att förklara att Ohlsson med sitt angrepp anslutit sig i en tradition bland populister som använder slogans av typen "drag under galoscher" och blivit kidnappad av mörka krafter han nog egentligen inte vill kännas vid eller sammanblandas med.

Skickat från min Samsung Mobil