Keith Richard hade kanske inte orden

Hoppas ju lite på att få Keith Richards biografi Livet i julklapp. Boken verkar ge en fördjupad bild av Rolling Stones stilbildande gitarrist. Framförallt skulle det vara intressant att ta del av hans kärlek till musiken. Av olika recensioner att döma har Richard inte lika entydigt drivits av pengar som tvillingkompisen Mick Jagger. Fast alla garagerockares role model skrattar nog hela vägen till banken för att Jagger tog det ansvaret. Jag ser dessutom fram emot att få veta mer om hur Richard och Jagger samarbetade. I Dagens Nyheters recension låter det sig berättas att gitarristen ofta hittade på ett riff till några "knorrande vokaler", till exempel blev ”I met a fucking bitch in somewhere city” i Jaggers översättning, ”I met her, gin soaked barroom queen in Memphis”, första raden i Honky tonk woman. Sångaren gjorde litteratur av en barbars stön. Men visst hade Richard ändå fångat låtens tema. Och kanske berättar Richard mer om den galna inspelningen av Exile On Maine St. än vad som framgår av dokumentären. Något som han till följd av allt missbruk vid många tillfällen var nära att omöjliggöra. Mannen var under en lång tid mer död än levande. Som tur är har han lämnat det där bakom sig. Idag är han både knark-, rök- och spritfri. Det var vad en misslyckad klättertur i en palm ledde till. Och nu firar vi min julklapp i förväg med en låt från bästa plattan. Håll till godo!

Läs även andra bloggares åsikter om Keith Richard, Mick Jagger, Rolling Stones