Not mitt poem, tyvärr - bra ändå

Snön faller och vi med den, långt långt in i sommaren.
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen.

Iväg med bilen genom flingorna, ingenvart, ingenvart.
Bara bort.

Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än.
Har jag på känn.

Säg, minns du när vi stack ifrån stan som ett rövarpack.
Mitt i sommarn ifrån Hagas fest, när det regnade som mest.
Vi gömde oss i skogen med katter och vin.
Ingenvart, ingenvart bara bort.
Säg minns du, minns du det än, minns du den sommaren.
Vill du dit igen.

En är frisk och letar efter lyckan, en annan är full och letar efter kryckan.
En tredje är polis och samlar på falkägg, en fjärde kör in i bergvägg efter bergvägg.
En femte är främmande och minns ingenting.

Tjugoåtta ligger lågt, ligger lägre än en sjunken båt.
Långt till sommarn, långt till vår, tänd en brasa och torka dit hår.
Bärga båten och lägg upp den på land, snart ska vi segla igen.
Vart vi vill.

Snön faller och vi med den, snön faller till morgonen.
Då blir det ljust.

(Och hörru ni - inte handlar låten om knark. Till det har har Ulf Lundell knappas varit slut nog att lura väna Agneta Fältskog. Tror den mesta handlar om att sommaren är över och att vi vi väntar på en ny -om den kommer. Men visst gör den det. Hörde den för övrigt live första gången 1979 på Göta Leijon i Stockholm. Innan hade Anders och jag delat på en Liebfrauenmilch i Björns Trädgård. Jag gick i ettan på gymnasiet. Hade beige knälång rock-rock med boots till. Jag var så kool - härligt. Sen dess har jag varit full många gånger. Men det är flera andra historier. /Stockholm den 31 december 2010)

Läs även andra bloggares åsikter om Ulf Lundell