Det lackar mot jul. En glädjens tid, kan man tycka. Men det är olika. För medan president Barack Obama nöjd kan åka till sitt Hawaii för att julfira - sedan han gått från att vara en do-noting-president till en kompromissernas politiske julhjälte, samt däremellan ha fått Nobels fredspris och baxat igenom sjukvårdsreformen - är vår statsminister Fredrik Reinfeldt jultyngd. Även om Reinfeldt i sitt jultal ville få oss att glädjas över hur duktigt han och finansminister Anders Borg arbetat för att förvalta Sveriges finanser präglades hans staccatomässiga julberättelse av självmordsbombare, ungdomsarbetslöshet och fortsatt ansvarstagande. Han har heller det inte kul med de utförsäkrade. Fast den värsta humörssänkaren har ändå DN:s pop-skribent Fredrik Strage levererat, som var tvungen att berätta för oss om sitt hat mot julmaten. Hans julspya ska nog uppfattas som kul, poänggivande och stilistiskt intressant. Men det var inte som att roas av engelska griniga julgubbar när de med glimten i ögat beskriver det brittiska julhelvetet. Krönikan kändes mer skriven av en livstrött medborgare. Lite som krönikörkollegan Bengt Ohlssons ett par dagar gamla bloggönskan om att få slippa delta i livet. "Jag vill inte gå på nånting. Jag vill inte göra nånting. Problemet är att H ibland vill det. Då får jag sätta till alla klutar för att förhindra det", förklarade Ohlsson. Och Fredrike Strage avslutade sin hets mot julmaten med att beskriva hur det gick till i hans hem. "Bäst sammanfattades dess smak av två fransyskor som en gång åt julbord hos mina föräldrar. Efter maten satt de tysta. Till slut höjde en av dem glaset och sa: ”Mmm… gott mineralvatten”. Hur vi har det hos oss till julen har jag oanonymt trollat i en kommentar till Strages pamflett. Det handlar om julkontext, att familjen samlas för att till sång runt bord äta fett som vi sköljer ner med kall öl och "mineralvatten" ur immiga glas. Innan har vi sett Kalle Anka och Tage Danilessons julsaga om Karl-Bertil Jonssons äventyr. Kulinariteter och kulturradikal kulturkonsumtion samt samhälleligt ansvarstagande håller vi oss med resten av året. Och hoppas jag aldrig blir så medelklassiskt fascistiskt rationellt förnumstig att jag kommer överens med min familj om att hoppa över julklapparna, som jag i korridoren på jobbet idag överhörde att någon gjort.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Strage, Julhets, Julhat, Jul, Julmat, Barack Obama, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Jultal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar