Dagens Nyheters uppföljning idag av Johanna Koljonens twitterbävning #prataomdet skärper bilden av att sex är svårt att prata om - att det finns mycket att reda ut innan sexet. En man beskriver sitt uppvaknande som skedde direkt efter en som han trodde ömsesidig upplevelse med sin partner: "Men nu får jag veta att det var precis tvärtom. Hon ville inte alls, säger hon. Jag är nu i fullt utblommad panik. Jag undrar varför hon inte sa något, varför hon inte ens med kroppen visat att hon inte ville. Hon säger att det inte är så lätt. Hon säger att jag borde kunnat lista ut det ändå, hur lite hon än sa eller visade. Jag kan inte beskriva hur fullständigt hjälplös jag kände mig i det ögonblicket". Där brast det i kommunikationen. Det ligger dessutom en hel del i Justitiekanslerns påstående om att "idén om att män ska ta för sig ofta leder in i gråzonsbeteendet". Jag tror att #prataomdet i slutänden handlar om juridik, trots Expressens Sakine Madons upprop höromdagen. Frågan är exempelvis vad som i en hemmiljö är en uppvaktning eller en trakasseri. Då pratar jag inte om i grunden destruktiva miljöer - mera om vanliga hem. Även om en "uppvaktning" inte leder till samlag - när har man exempelvis inom ett förhållande klivit över det acceptabla och övergått till att ha kränkt sin partners sexuella integritet? Får man tjata om att få sex? På arbetsplatsen och i det offentliga rummet i övrigt är tröskeln låg. Den är i strikt juridisk mening knappast högre i den privata sfären. Är den det i praktiken? Troligen. Men mycket kommer att förändras med Julian Assange på scenen. Och det handlar om mer än bara journalistiken.
Läs även andra bloggares åsikter om #prataomdet, Prata om det, Johanna Koljonen, #talkaboutit, Talk about it
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar