Jag ser att tre arbetstagare i Skövde har blivit uppsagd för att en av dem på facebook kallade sin arbetsplats för dårhus och två andra kommenterade detta. Men, tänker jag genast - det kan knappast vara saklig grund för uppsägning. Jag menar, det får ju vara någon rim och reson i tillämpningen av det juridiskt arbetsrättsliga rekvisitet illojalitet. Facebookaren har ju inte direkt givit ut företagshemligheter eller pekat ut arbetsgivaren på något konkret kränkande vis. Han har mest bara pustat ut inför vänner och bekanta på ett socialt medie, så som de flest ibland talar om sitt jobb, exempelvis i fikarummet. Inget allvarlig menat. Och det bör inte en arbetsgivare ha med att göra. Och uppdateringen gjordes på en rast. IF Metalls representant säger sig också vara tevksam till som detta kan saklig grund för uppsägning. Fast så läser jag att han inte är anställd hos företaget utan intagen via ett bemanningsföretag. Det förändrar saken. Därmed blir facebookarens väl och ve en civilrättslig sak mellan de båda företagen. Det får till följd att uppdragsgivande företaget lätt kan vägra att ha vidare kontakt med honom. Rätt till en specifik arbetsuppgift föreligger inte enligt svensk arbetsrätt. Bara till lön och övriga förmåner man avtalat om. I ett slag blir därmed ett omplaceringsfall för bemanningsföretaget. Och finns det ingen möjlighet till placering hos annan uppdragsgivare har vi en situation med arbetsbrist. Det är skalig grund för uppsägning. Så ser tryggheten på arbetsmarknaden ut i det nya Sverige för många arbetstagare. Och så tystar man en arbetare. Är det så vi vill ha det?
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Anställningstrygghet, Dårhus, Saklig grund för uppsägning, Arbetsbrist, Las, Bemanningsföretag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar