Enligt Svt:s politiska kommentator Mats Knutson får Pär Nuder snart frågan av Socialdemokraternas valberedning till extrakongressen om han vill blir ordförande för partiet. Jag har tidigare varit tveksam till idén om att lämna över ledarskapet till Pär Nuder, även om jag också har förstått att det pågår en kampanj för honom - som Aftonbladets Katrine Kielos ska vara en del av. I fredags skrev också den tidningen att flera partidistrikt gärna ser Nuder som etta i SAP. Jag har inte ändrat inställning. Men jag är inte kritisk till Pär Nuder enbart på den grunden att han inte sitter i riksdagen, vilket enligt min mening är ett grundkriterium, utan också för att han aldrig gett ett stabilt intryck. Han är säkert kunnig i olika detaljfrågor, men framställs i Eva Franchells bok Väninnan mer som en osjälvständig tjänare bara till för att tillfredsställa sin politiske läromästarens Göran Persson minsta nyck. En bild som stämmer väl med den jag hade innan jag läste boken. Jag tänker också på hur fel det blev när han väl försökte stå på egna ben. Han förstod inte att man inte kan kalla människor för köttberg, utan reagerade med en gapande förvåning över kritiken mot honom. Jag håller dessutom med Veronica Palm, som är ytterligare en kandidat, om att många förändringar behövs. Att i detta läge sätta in person som så uppenbart representerar det gamla sänder fel signaler. Och tänker sig de som förordar Nuder att han, som Maria Leissner en gång misslyckades med, ska leda sitt parti hejande från åhörarläktaren i riksdagen. Han är heller ingen snuttefilt att ta till i dåliga tider som Aftonbladets Jenny Wennberg konstaterar i P1 Morgon. Wennberg tycker dessutom att det är märkligt att man överväger att ta in en person som man tidigare skurit bort. Hón pekar också på att han inte är populär bland allmänheten. I detta vill jag påminna om att det enda vi har att lära från Sahlin-eran är att en förlorare alltid är en förlorare. Nuder är sammantaget alltså inte min favorit i racet om partiledarskapet. Hur jag tycker att Socialdemokraterna ska ledas har jag diskuterat i andra poster. Mitt förslag är att utse Ylva Johansson som tydlig etta i par med Mikael Damberg. Det känns som en verklighetsförankrad åtgärd och som en på sikt möjlig framgångsformel. Och tänker valberedningens ordförande Berit Andnor tillåta en öppen omröstning med flera kandidater. Som hon sagt nej till. Det blir hon sannolikt ändå tvungen till. I annat fall riskerar hon att partiet sprängs inifrån.
Läs även andra bloggares åsikter om Pär Nuder, Socialdemokraterna, S, SAP, Extrakongressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar