SAP kan inte göras relevant för flertalet

Kolumnisten Lena Andersson varnade i gårdagens DN socialdemokratin för att lyssna till de råd Mona Sahlin gav i sitt avskedstal i december om att accepterar åtminstone delar av Alliansens skatte- och sjukförsäkringspolitik. Inför partiets förtroenderåd sa Mona Sahlin bland annat att "jobbskatteavdraget inte är ett orimligt sätt att sänka skatten på. Det finns väsentligt sämre sätt – med avseende på både fördelning och ekonomisk effektivitet. Men faktum är följande: när vi regerar Sverige nästa gång så utgår vi från åtta år med borgerliga skattenivåer – och ett folk som har vant sig vid sina jobbskatteavdrag. Tyck som ni vill om det men så är det. Mot denna bakgrund måste vi formulera vår politik". Sahlin talade om att bli relevant för flera, att ha en ny berättelse som fler känner igen sig i. Men att det är farlig materia erfor Sven-Erik Österberg omgående, som efter att ha applåderat Sahlins utspel, fått grus i maskineriet till sin partiledarkampanj sedan facket grinat ogillande. Någon bortre parentes i sjukförsäkringen vill facket inte se. Lena Andersson hör Mona Sahlin som ett eko av den moderata statsministern Fredrik Reinfeldt och hänvisar istället till Daniel Suhonen, som i sin senaste ledare i SSU:s tidning Tvärdrag skrivit att ”Sahlins tal utgör något slags urkund, en grundtext och dödsattest för en rörelse som förlorat sin varma blick”. Andersson vill att socialdemokraterna ska fundera över varför de behövs och med en ambition om bokstavlig rättvisa arbeta för något som närmast liknar ett utopia - genom att krossa klassamhällets förtryck och avslöja de privilegierades privilegier, som om vi nu skulle leva i ett rövar- och roffarsamhälle. Det är en förhoppning Andersson ställer till ett parti som 22 procent med arbete röstat på i senaste valet. Vågar man driva en politik som i huvudsak bara marginaliserade grupper tycks gilla? Men kanske är det detta mod partiledarkandidaten Veronica Palm syftade på när hon igår i Ekots lördagsintervju påpekade att partiet har dåligt självförtroende. Efterlyser Palm modet att våga riskera att bli en så svag röst att den inte alls hörs? Så tyst blir det sannolikt från den socialdemokratiska sidan om vänstergiren blir partilinjen. En politik i den riktningen gör knappast marken fastare för partiet att stå på. Sakta men säkert sjunker man mot tjugoprocentnivån för riket, och efter giren är det i riket som i Stockholm idag - att bara 13 procent av de med jobb röstar på SAP. Fast egentligen tror jag det är kört för SAP vad man än tar sig till, för som en vänsterperson sades till mig igår på en middag i en våning nära Fridhemsplan, här i Stockholm: Jag kommer att rösta på Miljöpartiet i nästa val, som nästan alla andra i storstäderna". Miljöpartiet uppfattas som nytänktande, korrekt i tiden och obelastat av gammal skit. Kanske inte i allt sant, men det är så folk tänker. I Miljöpartiet har vi en borgerlig vänster. Allvarligt tala tror jag inte att socialdemokratin kan göras relevant för andra än de marginaliserade, de andra är redan förlorade.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, S, SAP, Veronica Palm, Mona Sahlin, Sven-Erik Österberg, Fredrik Reinfeldt, Sjukförsäkringen, Bortre parentesen