Politik mer en sak för känslan

Att politik till stor del bygger på känslor och inte i huvudsak på kyliga sakliga kalkyleringar blir jag ständigt påmind om. Inte minst nu, i samband med de pågående kärnkraftshaverierna i Japan. Frågan om kärnkraftens vara är åter på agendan, som om man nyss upptäckt riskerna. Man kan riktigt ta på den växande opinionen emot. Nu är det igen sannolikt att en härdsmälta kan ske, precis som efter Harrisburgsolyckan - den direkta orsaken till folkomröstningen 1980 om vår kärnkraft. I Aktuellt ikväll debatterade exempelvis författaren och kärnkraftsmotståndaren Åsa Moberg, som också skrev om sken i DN idag, mot folkpartiledaren och förespråkaren Jan Björklund. Och att känslorna styr generellt, åtminstone för mig, blev jag åter varse idag. Egentligen borde jag glädjas över att oppositionen, om än tillfälligt, stoppat regeringens planer på fortsatt utförsäljning av statliga företag. Men riksdagsbeslutet solkas av att Sverigedemokraterna är en del den oppositionen. Istället för att jubla funderade jag över om denna rödgröna triumf i sälja verket är en förlust för mänskligheten genom att den bruna skiten gnos in än djupare i riksdagens korridorer. Dessa tankar gjorde att jag tvekade inför att twittra om nyheten. Det kändes vämjeligt att behöva lyfta fram SD. Jag ser bara hur vi kommer allt närmare den danska situationen, med en invandrarfientlig högerextrem fraktion i en reell vågmästarställning sin ger och tar regeringsmakten. Och på sikt kommer något av blocken att sluta en smutsig överenskommelse. Ingen regering orkar i längden med stå inför ständiga möjliga nederlag i kammaren. Samtidigt förstår och accepterar jag att detta är parlamentarismens villkor, demokrat som jag är. Men bekväm med läget är jag inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Utförsäljning, Japan, Kärnkraft

Skickat från min iPhone