För att vi satt på samma lunchrestaurang som den kristdemokratiska toppolitikern Mats Odell kom jag och mitt sällskap att prata om Odells chanser att lyfta partiets hopplösa opinionsläge. Han säger sig ju vilja ersätta nuvarande partiledaren Göran Hägglund. Inte för att denna är dålig, bara för att han är otydlig. Odell käkade bakom min rygg - i svart kostym, ljus skjorta och svarta läderknytskor. Jag lade ut texten i blåjeans, vit skjorta, med tweed över och fötterna i bruna cowboyloafers av skinn. Spektaklet utspelade sig på ett hak vid Brunkebergstorg. ”Den gubben kan aldrig få fart på KD”, sa jag och fortsatte. ”Jag förstår inte vad det är för värdekonservatism man muttrar om inom skål och vägg och hur den ska kunna väcka den röstande allmänheten.” Det går inte längre att föra den konservativa politik man hade för tio år sedan om man vill bli betraktad som ett seriöst riksdagsparti. Därför har Hägglund rätt och riktigt drivit partiet mot den mainstreamade mittenfåran”. Eller tänker sig Odell att kliva ner i det grumliga dike Sverigedemokraterna traskar i med anti-abort politik och allmän intolerans hbt-personer. Nej, knappast. En mörkerman är Odell inte. Men mitt sällskap säger sig att ha hört Odell kvällen före säga bra saker i Aktuellt. Om politik för familjen. Hon befinner sig i en fas med eget heltidsjobb, heltidsarbetande man och barn som än inte själva kan gå hem från skolan. Dessutom renoverar de ständigt sin villa söder om Stockholm, men saknar tid för städa den. Fast sedan jag frågat vad Odell menat med familjepolitik insåg också hon att det nog var mest bara var tomt prat Odell körde med. För vad kan han göra? Vårdnadsbidraget är ett igenvuxet spår. Ska färre vuxna förvärvsarbeta? Det faller såklart på sin orimlighet. Tiden har sprungit ifrån den tanken. Men så kom hon på att mer pengar till vård, skola och omsorg är bra familjepolitik. ”Fast då är vi inne i vänsterfållan”, konstaterade hon snabbt sorgset. För vänster det är hon inte. Och heller inte KD. Summa summarum: Kristdemokraterna är i grund och botten ett parti bildat av och för medlemmar i pingströrelsen. Och är inte dessa tillräckligt många för att rösta in partiet är det helt enkelt obsolet, alltså i den meningen att det nog kan finnas kvar men sakna betydelse för sammanhanget. Och vad vill egentligen Kristdemokratisk ungdom med gubben Mats Odell?
Läs även andra bloggares åsikter om Mats Odell, Göran Hägglund, Kristdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar