Nu när folk upptäckt att riskkapitalisterna tömmer det svenska välfärdssystemet på pengar utan att betala en krona i skatt i Sverige kräver man unisont räfs och rättarting. Kunskapen har kommit i dagen sedan vanvård på ett privat drivet äldreboende har avslöjats. Riskkapitalisterna drar ner på kvaliteten för att tjäna mer pengar, är den allmänna utgångspunkten. Medan finansminister Anders Borg lovar stopplag mot så kallade koncernbidrag senast 2013 och låter Skatteverket utreda i vilken grad privata vårdföretag trixar för att undvika skatt ropar vänstern på förbud mot privata utförare, samtidigt som debattörer på högerkanten pekar på att missförhållanden också råder i offentligt driven verksamhet och därför kontrar med att det allmänna måste bli bättre på att upphandla. Man lägger alltså skulden på kommuner och landsting. Socialminister Maria Larsson har idag i linje med detta givet Socialstyrelsen i uppdrag att att ta fram gemensamma kriterier för beställarna att hålla sig till. Och visst är det viktigt att hög kvalitet i omsorgen kan garanteras. Fast huvudproblemet är av annan karaktär. Dålig verksamhet av denna typ har sällan sin grund i avsaknad av krav. Och jag lockas inte av tanken att bygga upp en gigantisk organisation för kontroll och uppföljning till marginell nytta. Den mesta, såväl privat som kommunalt utförda, omsorgen är bra. Det finns dessutom redan system för att hitta vanvården. Istället menar jag att Borg växlade in på rätt spår när han sade sig vara villig att testa den beprövade metoden "follow the money": Att undersöka incitamenten och se om det finns osunda drivkrafter i branschen. Det är en fråga om anständighet och legitimitet för skattesystemet. Vinster i välfärden ska komma den till nytta. Ett riskkapitalbolags idé är att köpa bolag med säkra intäkter och stora förtjänster för att effektivisera och sälja. Mesta möjliga avkastning på kort tid. Man har för det en planerad exit, ofta bestående i en börsintroduktion. Offentligt finansierade insatser ses som en guldgruva. Riskkapitalisterna är därmed en dålig typ av ägare av verksamhet som syftar till att ge omsorg åt människor. Och detta påstående får regeringen, med beskeden idag, i allt väsentligt anses ha understrukit giltighet i. Det är emellertid svårt att förbjuda ett visst typ av ägande. Reglerna ska vara neutrala i förhållande till utförarform. Därför är det mer ändamålsenligt att begränsa möjligheterna att underslippa att betala skatt i Sverige, till exempel genom att sätta p för avdragsrätten för räntor dotterbolag betalar till moderbolag i skatteparadis. Liknande regler finns på kontinenten. Åtminstone bör man komma upp med en tydlig och acceptabel definition av marknadsmässig ränta så att Skatteverket faktiskt kan underkänna avdrag för i praktiken koncerninterna ockerräntor, nivåssatta bara för att undanröja en beskattningsbar vinst. Eller som Aftonbladet säger folket kräver: Sätt stopp för riskkapitalbolag i omsorgen.
Skickat från min Samsung Mobil
Läs även andra bloggares åsikter om Carema, Riskkapitalbolag, Anders Borg, Maria Larsson, Koncernbidrag, Politik, Alliansen, Skatteparadis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar