1 feb. 2012

Hårdare granskning är inte självklart bra ur ett demokratiskt perspektiv

På Twitter förekom idag en diskussion med anledning av Uppdrag gransknings blogg Kommunakuten. Svt:s magasin för undersökande journalistik har lag upp en sajt för tips om kommunknäck. Och förfrågan är vidare utformad än att bara gälla brottslighet eller annat fusk. Man skriver: "Ju fler tips om missförhållanden i just din stad eller kommun, desto större chans att Kommunakuten dyker upp och granskar vart skattepengarna tar vägen." Formuleringen rymmer allt från grov brottslighet till allmänt missnöje och misstänksamhet. Risken är alltså stor för lokalpolitiker att råka ut för ett resande reportersällskapet som fått ett samtal eller mejl. Och trots att redaktionens ofta bryska metod, avvägd för att överraska och avväpna är välkänd, ser vi nästan undantagslöst svettiga politiker i rutan - skyldiga bara genom den ofördelaktiga framställningen. Det är självklart hemskt att bli uthängd i teve på ett sätt som får en att framstå som okvalificerad, eller mindre vetande. Särskilt för beredningar och beslut man har haft begränsat inflytande över, men som man i sin roll ändå ytterst ansvarar för. Som politiker alltid gör. Än värre är det om det senare visar sig att journalisterna varit ute i ogjort väder. Skadan kan inte göras ogjord. Allt förtroende är förverkat - i ett nafs. PR-experten Paul Ronge lyfter i Dagens samhälle, under rubriken Skärp er politiker, fram en pågående debatt om att grävande journalistik blivit ett växande problem för kommuner och landsting. Det ställs krav på hårdare regler till skydd för förtroendevalda, bland annat om förtal. Ronge förstår argumentationen, men tror inte på nya regler. Istället menar han att de granskade politikerna i större utsträckning ta makten över situationen. Ronge ger flera handfasta och ändamålsenliga råd, som att kräva att få se frågorna i förväg och tidsbestämma intervjun. Bra! Jag vill i debatten passa på problematisera den allt aggressiva bevakningen av folkvalda genom att påstå att den inte självklart är bra utifrån ett demokratiskt perspektiv. Fokuseringen omöjliggör på sikt fritidspolitiker. I alla fall skulle jag aldrig ställa upp på ett politisk uppdrag som innebär att jag en dag kommer att sitta framför ett reportageteam som en råvara för en inslag i ett underhållningsprogram på bästa sändningstid. Den hårdare granskningen samt kraven på tillgänglighet och kontroll över ett alltmer komplicerat regelsystemet driver fram en högre grad av professionalisering av politiken. Det behöver inte vara dåligt. Men är en realitet. Förvaltning av allmänna medel är inget man gör vid sidan av sitt riktiga jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: