Per Gudmundson tror inte på Ylva Johansson som partiledare för Socialdemokraterna. Gudmundson hänvisar till Johanssons historia i partiet och ser henne som en del av dess problem. Han skriver att hon inte är den förnyare SAP behöver. Intresseklubben antecknar, skriver jag. Vem bryr sig egentligen om vad en ledarskribent på Svenska Dagbladet tycker om Ylva Johanssons kandidatur. Fast det handlar mindre om att han i sak har fel - för det har han inte - utan om att nästan precis alla vet att det är på det sättet. Ylva Johansson som partiledare för Socialdemokraterna nu smakar inte som hummer och champagne en nyårsafton. Men det hindrar ändå inte att det kan bli hon, för som det nu är i mitt parti är det allt annat än logiskt - snarare kaotiskt. Idag och flera år framåt handlar det bara om att överleva. Partiet är vilken vecka som helst under 25 procent i en opinionsundersökning, utan egentligt stöd av medelklassen. Men också SAP måste kunna få fram ett nytt politiskt djur som visar den breda vägen. Det kunde både gammelmoderaterna och Labour - trots att de i praktiken var snart stela nog att läggas sex feet under. När den personen väl är på plats kan politiken finkalibreras för att passa outfiten. Det är den ordningen vi nu har. Partiet bör alltså följa det råd Svante Nycander idag ger på DN-debatt och förhålla sig iskallt tills Alliansen, regeringen och i synnerhet Fredrik Reinfeldt gör bort sig. Ylva Johansson är en av dom som under tiden fin fint kan klara att förvalta S-apparaten, som den duglig politiker hon är. Och sedan hoppas jag att något annat än vi sett förut urskiljer sig, bortom riksdagens stora port - i don och person.
Läs även andra bloggares åsikter om Ylva Johansson, Fredrik Reinfledt, SAP, S, Socialdemokraterna, Alliansen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar