12 jan. 2011

Ylva Johansson och Mikael Damberg i ett delat ledarskap för SAP får ni av mig

Ser att Aftonbladet liksom jag tycker att startfältet inför kampen om partiledarposten i SAP är svagt. Tidningen förklarar att vare sig Veronica Palm, Mikael Damberg, Ylva Johansson, Pär Nuder eller Sven-Erik Österberg - som Aftonbladet särskilt gör tummen ner för - räcker till. Man har alltså ungefär den ståndpunkt jag nyligen redovisade här som min. De uppräknade är antingen inte färdiga för den här typen av förtroende eller på väg utför i sin politiska karriär. Men eftersom allt fler ser valet 2014 som redan förlorat är det inte bråttom. Viktigast av allt är att fatta ett beslut som håller på lång sikt. Jag tror att Ylva Johansson har den erfarenhet, position i partiet och positionering på vänster-höger-skalan som gör henne möjlig på kort sikt. Hon är inte vänster-vänster. Och Ylva Johansson är trots allt den enda, även om Österberg idag faktiskt viskat något om saken, hittills som uttryckligen sagt sig vara villig att leda partiet. Ja, jag vet att det florerar rykten om att Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos ingår i en hemlig kampanjgrupp för Pär Nuder. På honom tror jag inte. Han verkar stirrig. Ett intryck som förstärktes i Eva Franchells bok Väninnan. Jag har heller aldrig träffat någon som gillar Nuder. Kan han övertyga välljare? Nja. Däremot är jag imponerad av Mikael Damberg - det lilla jag sett av honom. Man märker att han vet vad han talar om i debatterna och i vilken riktning han vill samt att han äger en inneboende säkerhet. Jag har också från frihetligt liberalt håll hört att man där ser Damberg som en värdig motståndare, svår att klå i debatt. Internt i partiet anser man generellt att han är kompetent. Karln börjar dessutom se allt mer trevlig och statsmannamässig ut. Mitt förslag är att Ylva Johansson och Mikael Damberg i vår, vid extrakongressen tar över genom ett delat ledarskap med Johansson som utpekad etta för att Damberg sedan ska kunna smyga upp vid hennes sida och gå ifrån lagom till att valet 2014 är avgjort. Varför inte med en ny kvinnlig ledare vid sin sida. Och glöm inte att en partiledare måste sitta i riksdagen för att kunna delta i det dagliga politiska arbetet. Men det innebär inte att Leif Pagrotsky kan anses som lämplig - vad än Aftonbladet tycker. Pagrotsky är en lika trött kandidat som Sven-Erik Österberg. Programledaren i P1 Morgon ställde i den delen också den relevanta frågan i morgonens diskussion mellan Aftonbladets Karin Petterson och socialdemokratiske debattören Widar Andersson: "Varför är Pagrotsky bättre än Österberg. Hur många val har han vunnit på senare år?"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Andra bloggar Jinge.se Konservativa tankar Peter Andersson Mitt i steget Kent Persson (m) blogg

4 kommentarer:

Anonym sa...

delat ledrskap funkar inte alls, MP gick framåt för att ingen ville rösta på V eller S
S måste ha en partiledare annars kommer fler traditionella S-väljare att inte känna igen sig och partiet kommer att minska ytterligare

Tomas Agdalen sa...

Anonym: Håller med dig om att det är svårt för SAP att ha delat ledarskap. Man behöver en tydlig statsministerkandidat. Det är därför jag skriver att det ska vara en upppekad etta. Men jag menar också att det i någon mening måste vara två. Det kräver den kontext vi idag lever i

Anonym sa...

Hmm .. det verkar som att valet 2018 också är förlorat ?

Tomas Agdalen sa...

Anonym: Samma anonym? Hur som. Kan gå fort utför. Mycket av Alliansens framgång hänger, som jag skrivit tidigare om, på personen Reinfeldts axlar. Både på grund av att han/frun tröttnar eller på att deras folk vill ha nytt bara. Men samma - egentligen.