Här på bron över till Själland undrar jag över hur det går i världen. Eftersom jag tillbringat helgen bland vänner i London och det senaste dygnet tågat mig igenom Europa har jag varit avskuren från nyhetsrapporteringen. Jag undrar exempelvis om Khaddafi klänger sig fast vid makten eller har världssamfundet till slut gjort gemensam sak genom att bomba bort despoten? Och har svenska Gripenplan ställts till förfogande för detta? Efter vad jag förstått utrikesminister Carl Bildt väntade regeringen bara på en förfrågan från FN om militärt bidrag. Den bör väl ha kommit. Hur det nu är med vårt del i operationen "ta väck dåren" så har i alla fall särskilt fransmännen sedan revolten i Libyen startade visat otålighet med att världens passivitet om Libyen. Man har tillsammans med britterna varit drivande för att påverka världssamfundet att ställa sig bakom det libyska folket på ett mer direkt vis, så att stödet inte stannar vid spridda hurrarop. Och handen på hjärtat, visar inte saken Khaddafi att i slutändan återstår bara den neokonservativa modellen för fred, frihet och jämlikhet. Upproren i Tunisien och Egypten ledde till politiska förändringar då det där, till skillnad från i Libyen, satt ledare som insåg att makten inte kan försvaras till varje pris. Det är något att tänka på när vi diskuterar cowboyen Ronald Reagans gärning som president. Vi kan inte ta ifrån honom att han redan på 1980-talet insåg att världen skulle bli en bättre plats om Khaddafi inte hade en bestämmande del i den och att han därför skulle bombas bort. Den insatsen misslyckades dock. Man visade inte tillräcklig beslutsamhet från amerikansk sida. Det var den inte när Slobodan Milošević skulle stoppas på 1990-talet och nu verkar världens inställning i saken Libyen vara lika oförsonlig. Khaddafi ska vara bort. Det ska dessutom bli intressant att se hur den Nordafrikanska situationen utvecklar sig. I området finns som väl känt är många fler diktaturer. Frågan är om dess ledare också tänker avstå makt för att folken så kräver det, och i vilken omfattning världssamfundet då är fortsatt berett att agera som för fred, frihet och jämlikhet. Min bedömning är att världssamfundets vilja att agerar kommer att skifta beroende på vilket land det handlar om.
(Ser efter att ha klivit på i Malmö att världssamfundet anfallit Khaddafi. Det är fullt krig i Libyen. Och ett är klart: att USA och president Barack Obama avsäger sig ledarskapet för kriget i Libyen. Man är medveten om, som jag resonerat om tidigare, att farliga prejudikat håller på att skapas. Det är viktigt att skapa handlingsutrymme för att säga nej tack till att blanda sig i ytterligare länders inre konflikter. Samtidigt vill inte Obama ha med sig ett nytt krig in i en valrörelse 2012. Obama är en försiktig general. Däremot har Frankrikes president Nicholas Sarkozy mindre att förlora på att vara tongivande i Nordafrika-spelet. Han ska göra landet till en stor aktör på världsscenen - vilket fransmännen gillar. Tyskland, däremot vill på inga villkor bli indraget i ett fullskaligt krig i Nordafrika, rapporterar P1 Morgon. Så många som 90 procent av tyskarna är dessutom mot att Tyskland ska delta. Vi får se vad detta betyder för EU:s hållning.)
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar