Jag pratade igår med min kamrat lobbyisten, han som en gång hade en samling dataspelande och öldrickande libertarianer att se till. Ja, det där med politiken var mest en attityd för att hävda att de minsann har rätt att vara på jobbet alla dygnets vakna timmar - bara för att de vill. Lite för att sälja konsulttimmar, lite för att vara på internmöten samt mycket för att spela data och dricka öl på kunds räkning. Ja, så kan det vara. Men lobbyisten gick hela tiden på högvarv - från den ena idén till den andra. Några inte så bra. En del bra. Och ytterligare någon genialisk. Och den här gången hade lobbysten en glasklar analys som hänger ihop med vårt favoritämne: Det galna internet. Alltså, vi gillar båda internet - men det gör också terrorister, vanliga kriminella och nätmobbare. Det är inte oproblematiskt. Samtidigt menar vi samfällt att den snabbhet verktyget erbjuder är ett gissel. Den håller oss fångna. Dödar oss själsligt. Allt som räkans är nätet. Numera behöver man utifrån teknisk synvinkel inte vänta på ett svar i mer än en sekund. Dröjer det så lång tid som en hel minut utan besked krisar vi: Var är alla? Varför gör ingen något? Detta har också förändrat medielandskapet på så vis att det inte längre finns några tider för lämningar. Det är lämningar hela tiden. Förr kom journalister med sitt material framåt kvällningen för att få det tryckte morgonen efter. Nya nyheter kom först ett dygn senare. Teve och radion var sömnigna och summerande inrättningar Vid sidan av den utvecklingen ligger också sociala medier, som facebook, Twitter och bloggar, på. Det är ingen rast och ro för någon - inte minst för politiker är det hetsigt. Ett exempel på detta är det mediedrev som nu pågår mot socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Han är, sedan det avslöjats att han tagit ut helt hyresbidrag från riskdagen trots att han är sambo, som DN nu skriver och jag skrev redan igår, utsatt för det mest omfattande drev någonsin mot en svensk politiker. Det har pågått i picke en vecka idag fredag. Och så säger lobbysten så självklart att trögheten i det gamla systemet var ett skydd för makten, ett tidsutrymme för omgruppering. Jag menar, inte hade Palme och Geijer klarat sig undan geijeraffären då, med medietrycket idag. Vad Geijer gjorde då var att gå till domstol varpå DN uppskrämt ödmjukast trädde tillbaka med svansen mellan benen och betalade det symboliska skadeståndet. Både Palme och Geijer kunde sedan fortsätta som inget hänt. I dag hade Geijer också kunnat stämma tidningen för förtal, möjligen också med framgång - liksom Juholt sannolikt kommer att ha juridisk framgång - fast troligen utan fortsatt position som justitieminister. Därför undrar hag hur det hade blivit med attacken från nas håll. Hade den hunnits med? Hur det går med Juholts position vet igen idag. Av nyhetsrapporteringen har inget nytt framkommit. Kanske klingar drevet av och Juholt därmed har bitit sig framgångsrikt fast. I alla fall utifrån det egna perspektivet. Han överlevde i alla fall dagens möte i verkställande utskottet. Vad det betyder för partiet är en helt annan historia.
Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Socialdemokraterna, Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar