När jag igår kväll läste twitter från Miljöpartiets bar i Stockholm om förra socialdemokratiska partiledarens Mona Sahlins framträdande insåg jag hur illa omtyckt hon är i sitt, tillika mitt, parti. Sahlin häcklades för den beskrivning hon gav av att ha blivit ”påtvingad vänsterpartiet” och sin analys om att det var orsak till valförlusten 2010. Man menade att Sahlin vägrade erkänna att hon var orsak till valförlusten. Kritikerna bör emellertid betänka att det var en sahlininspirerad budgetmotion nuvarande partiordförande Håkan Juholt ville lägga fram häromveckan som ett alternativ till regeringens budgetproposition. Motionsförslaget väckte emellertid så våldsam kritik i den socialdemokratiska riksdagsgruppen att Juholt tvingades justerande den - göra den mer vänster. Fast Juholt lade fram sitt förslag för att han förstår att den politik vänstern inom partiet vill driva inte är möjlig att vinna val med. I stort sett köpte han därför det som har beskrivits som Sahlins testamente och accepterade till exempel rut och jobbskatteavdragen. Sahlin satte ihop sina teser sedan analysen av senaste valet var klar. Hon tog bland annat hänsyn till att häpnadsväckande få löntagare röstade på Socialdemokraterna. Men nu verkar allt ändå, trots vänstervindarna och Juholts kovändning, ha gått åt skogen för partiet, för Dagens Nyheter konstaterar idag, med anledning av DN/Synovates undersökning, att ”Kvinnorna vänder Socialdemokraterna ryggen”. Den politiska inriktning partiets vänsterfalang vill ha tränger alltså ut kvinnorna. Samtidigt växer Moderaterna sig allt starkare. Fredrik Reinfeldt etablerar sitt parti som Sveriges största - det statsbärande. Vi kan alltså konstatera att inte heller en vänstervridning av partiet hjälper. Hur ska socialdemokratin kunna växa igen? Sahlin, som visste att facklig samverkan aldrig har varit till godo för diskriminerade grupper, ville göra politiken relevant för flera. Det är också Fredrik Reinfeldt ambition för moderaterna, i alla fall på ett retoriskt plan. Han är på väg att lyckas. Sahlin är för den vänster inom socialdemokratin som fällde henne närmast något man skrämmer facket med. Själv säger hon i en intervju till DN att hon vägrar att bli bitter. Och jag undrar: Hur tänker socialdemokratin om det? Om kvinnorna.
DN-intervjun publicerades 31 oktober, alltså efter att posten publicerades.
Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Håkan Juholt, Socialdemokratin, Kvinnliga väljare, Valet 2014
3 kommentarer:
Precis, bra! Fast man undrar om Juholt medvetet snickrade ihop det första förslaget för att locka löntagare eller om det bara råkade bli så. Om det nu var det förra så har nog hans egna utrensningar en del i skulden för att det inte accepterades. En del av de gamla erfarna var nog ganska pragmatiska, men de är borta nu.
och det där med "vänstervridning" - att gynna arbetslösa byggnadsarbetare på arbetande vårdbiträdens bekostnad eller att städare i stockholm ska betala för att "långtidssjuksrivna" i glesbygd ska få åka skoter på heltid, är ju inte en klockren vänstervridning
Johan: I detta är vi överens. Och jag såg som Sahlins stora fördel att hon hade en känsla för och ville förändra socialdemokratin att passa i tiden. Samtidigt vågade hon tala om de nya behoven. Just att partiet saknar den dimensionen, och istället överlåtit det planhalvan till Moderaterna, är min största sorg vad gäller svensk politik.
Skicka en kommentar