Väljarna politisk tomma som politikerna?

"För dessa herrar är Sverige en lek med ord, ett wordfeud", skrev jag häromdagen". Expressens Ann-Charlotte Marteus konstaterar idag att "det cyniska, schlingmannska bollandet med ord, värderingar och symboler skvallrar om en fortsatt inre tomhet." Marteus eldar på diskussionen som pågått i en vecka om att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann försöker kidnappa välfärdsstaten genom att framställa högern som grundaren av den. Det handlar om att Moderaterna i sitt nya idéprogram bland annat sagt sig att historiskt ha varit för allmän rösträtt och mot apartheid. Marteus påpekar att det framstår som närmast befängt av Moderaterna att hävda ett liberalt ursprung. Och hon hänvisar till Oivvio Polite som i sin blogg förklarar "att de enda viktiga institutionerna som aldrig var med på tåget var just Högerpartiet och näringslivets intresseorganisationer. Och så förblev det också genom decennierna". Oivvio Polite lyfter i detta sammanhang särskilt fram intervjun från den 13 augusti i Aftonbladet med dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn där han beskrev sig vara emot en bojkott av varor från Sydafrika. Men att vara just tvåa på bollen ligger väl lite i att vara konservativ. Som när de nya moderaterna inför valet 2006 upptäckte att väljarna vill ha en välfärdsstat, inte ett skattefritt samhälle. Nu gäller det för de nya moderaterna att få alla att tro att det var Gösta Bohman och han företrädare som i den blå färgens sken byggde Sverige för arbetaren. Och det var Reinfeldt, Borg och Schlingmann som ställde fram pottan att Sofia Arkelsten att trampa i. Men Moderaternas strategi verkar vara framgångsrik. Partiet är i opinionen Sveriges i särklass det största partiet. Vad än däremot Socialdemokraterna försöker eller inte försöker vinner de inte väljarandelar. Socialdemokraterna stampar i samma hopplösa sanka opinionsläge. Därför kanske det ändå inte spelar någon roll vem som har gjort vad genom historien. Huvudsaken är att det finns sjukvård, socialförsäkring och arbetsrätt. Väljarna är lika tomma på politik som politiken. Allt handlar bara om att driva Sverige på bästa företagsekonomiska sätt, för statsindividualistens skull. På vägen måste vi snacka om det, hela tiden. Till syvende och sist är det ändå på riksbankschefen Stefan Ingves det hänger - alltså hur det ska gå med politiken eller, rättare sagt, teknokratin.