Ibrahimovic, Juholt och Bildt för lite eller för mycket auktoritära?

Lena Andersson resonerade igår i sin DN-krönika om auktoritära personer. Som något dåligt, får vi förstå. Och allt handlar om Zlatan Ibrahimovic, Håkan Juholt och Carl Bildt. I vanlig ordning. Enligt Andersson är Ibrahimovic och Bildt auktoritära personer, till skillnad från Juholt. Det har hon sett genom att betrakta de båda politikernas olika sätt att i krissituation hantera medierna och genom att landslaget, som hon påstår, presterar bättre utan, än med den internationella superstjärnan. Andersson menar att Juholt oauktoritärt i onödan, genom att erkänna fel, blottade strupen inför medierna efter nyheten i förra veckan om det felaktiga hyresbidraget från riksdagen. Det innebar att han tappade kontrollen och öppnade för det monumentala mediedrevet. I spåren följde ett politiskt och personligt kaos. Bildt, däremot, bara viftar undan anklagelserna om korruption. Att han i sin roll som utrikesminister på grund av sina tidigare intressen i Lundin Oil skulle vara mindre angelägen om att få loss de i Etiopien fängslade svenskarna avfärdar han på lidbomskt vis som trams. Med sin auktoritära stil får Bildt, enligt Andersson, journalisterna osäkra. Därför uppstår inget drev kring honom. Ibrahimovic ser Andersson mer som ett arbetsmiljöproblem. Oklart på vilket sätt. Men han gör, enligt Andersson, kollegorna på gräset sämre. Mest med sin attityd, tror jag. Om hon har rätt i sak är en diskussion för sig. Intressantare nu är att se vilka generella slutsatser man kan dra av Anderssons text - ur beteendeperspektiv. Hon målar upp en bild av den auktoritära som en person som med bestämd blick och självsäkerhet sågar och hyllar. Runt omkring skakar människor. Jag föreställer mig att många medelmåttor nu passar på att dansa till Anderssons toner. Inte minst de otaliga halvdåliga regissörer vi har i landet som får sitt hat mot Ingmar Bergman bekräftat och sanktionerat. Men analysen behöver inte hållas på giganternas nivå. Tankarna om auktoritet är tillämpliga på alla plan. Någon gång kan en oerfaren person på till exempel ett alldeles vanligt byråkratjobb känna sig tillplattad och kränkt inför en erfarnare kollegas tillrättavisning. Ett fel är alltid fel. Då gäller det att göra om. Detta kan många se som ett auktoritärt handlade. Ja, kanske jag med. Men är det ett dåligt sådant? Vilken hänsyn ska den erfarne ta? Har inte också den på tillväxt ett ansvar att inte bryta ihop, för att istället komma igen och göra bättre - oavsett om han eller hon är byråkrat, toppolitiker eller välbetalt fotbollsproffs. Auktoritet brukat ju annars lyftas fram som en positiv egenskap. Det kan inte vara meningen att vi ska sluta med ledarskap. Men det är svårt att veta säkert vad Andersson menar i den delen. Samtidigt som hon pratar om Ibrahimovic som för auktoritär anser hon att Juholt är för lite. Dessutom kan man undra om det är det bra eller dåligt av Bildt att han ber medierna fara och flyga? Borde Juholt gjort densamma?

Skickat från min Samsung Mobil

Läs även andra bloggares åsikter om Zlatan Ibrahimovic, Håkan Juholt, Carl Bildt, Politik