Jag står kvar på den mångkulturella planhalvan för att spelet måste föras där

Jag har flera gånger skrivit om flerfrontsattacken mot den mångkulturella politiken. Som när Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Englands premiärminister David Cameron deklarerade att de inte längre tror på den. I samband med att Danmark vid olika tillfällen har infört regler om att de som bor i landet måste vara mer danska. Jag har också kommenterat Timbros diskussion om behovet av en svenska identitet. En hel kvasiakademisk rapport om detta har man dessutom gett ut och hållit seminarium kring. Min ingång är att alternativet assimilation står i skarp kontrast till de grundläggande principer som ett demokratiskt samhälle vilar på. Alla har rätt att mötas med respekt oberoende av sin kultur. Jag ser heller ingen anledning att tänka om efter dagens Nya Vågen i P1, som hölls under rubriken Multimysets sammanbrott. Man syftade på Birgit Friggebods och Carl Bildts misslyckande i Tensta 1992 när de, då stämningen i Sverige var som mest uppjagad i spåren av lasermannens terror, uppmanade publiken att stämma upp i gosspelen We Shall Overcome. Men det hade inget med mångfald att göra. Det var bara ett pinsamt okänsligt korkat initiativ. I radiostudion satt Devrim Mavi, journalist på tidskriften Arena, Jasenko Selimovic, statssekreterare för integrationsminister Erik Ullenhag, och Edna Eriksson, föreläsare i mångkulturfrågor. Selimovic är mot mångkulturism för att den enklaviserar. Mari talade istället om att vi måste fråga oss varför stater i Europa har misslyckats med att integrera människor och pekade på att det aldrig funnits någon utvecklad mångkulturism samt att det är viktigt att inte fastna i att ställa upp hinder för människor. Eriksson konstaterade att vi alla är kulturellt rörliga i vårt liv. Därför är det närmast omöjligt att ha givna ramar för ett samhälle gällande exempelvis språk, kultur och religion. I diskussionen lyftes också fram att pratet mot skillnader i första hand spelar nationalister och rasister i händerna. Och jag slår igen fast att det inte finns något att vinna på att tvinga på människor en svensk identitet utöver den som innebär att vi som vistas inom territoriet är skyldiga att följa svensk lag. I övrigt måste staten och enskilda samverka så att fler byter utanförskap mot delaktighet. För det krävs en anpassning av samhället och incitament för enskilda - ett genomgripande arbete med klassperspektiv. Inte regler som förbjudet folk att vara på ett visst sätt, det vill säga en norm om att lika är bäst. Det skulle i själva verket vara att ta många hundra steg tillbaka i en utveckling som pågått under de senaste tjugo åren för att synliggöra hur olika vi är och nå acceptans för det.

Skickat från min Samsung Mobil

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Mångfald, Multikulturism, Multikultur politik, Nicolas Sarkozy, David Cameron, Angela Merkel