Så går jag i dvala Dingelvik. Det efter att ha burit in de två kubik ved, köpt av byns storbonde. Som driver gård med anor från 1300-talet. Jag har också ätit en kryddig rotfruktssoppa till lunch. Både för att tillfredsställa mig och ultraklimatisterna. Alltså, gott samtidigt som den inte innehöll mat från ovan jord. Fast jag tog ju ett glas rött till. På teven visas en match från engelska Championship. Fisklaget Hull, från smart och snygg och tyvärr bortgångne Mick Ronsons hemstad, möter huliganerna i West Ham. Men jag lyssnar på Ryan Adams platta Back to Black. Tjock och svart är vinylen. Nog inte klimatsmart. Bara skönt analog. Mjuk i svängningarna. I glaset sitter jag med det belgiska trappistölet Chimay. Munkölet som går på knock. Smaken och alkoholen håller högsta klass. Därför får man ta det som en försiktig general, för fort blir den mitt fall. Nio procent. Det är mer än jag som mest får i återbäring av Coop-patriarken. Drick aldrig fler än sjufallt om du vill stå på benen som en man, tänker jag. Och så vill jag ju vid sjutiden vara i tillstånd att smaka av köttgrytan som puttar i köket vårt här i vårt kök i vårt nationalromantiska hu.s (läs om det i post igår). Grytbitarna är köpta på grön ko i Värmlandsbro. Just producerade enligt ekologins alla regler. Men visst, ändå från ovan jord. Fast jag gör trots allt så gott jag kan för att hjälpa moder natur. I gryta är, förutom det fina köttet, sicilianskt rött (Dragunera), buljong (ekologisk), vitlök, chilli, ingefära, gul lök, salt, peppar och citron. Det blir en toppenuppvärmning inför supertevekvällen med Så mycket bättre, Downton Abbey och Boardwalk Empire. Och till sist: Nästa vecka betalar jag in medlemsavgiften till Djurens rätt. Tänker att det är bra. Och att det är grej Sven Lindkvist skulle göra om han kom på't. Han som är en av mina litterära idoler.
Skickat från min Samsung Mobil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar