4 dec. 2011

Anderssons attack mot postkolonialism

Jag har sedan igår undrat över Lena Anderssons inlägg i debatten om Ruben Östlunds film Play. Det gäller diskussionen om filmen är rasistisk. Regissören har beskyllts för att arbeta med fördomsfulla stereotyper genom att skildrar hur ett invandrargäng med svarta ungdomar på ett förnedrande sätt rånar ett gäng med jämnåriga etniska svenskar ur medelklassen. Jag har inte sett filmen. Och tänker heller inte göra det. Jag gillar inte barn- och ungdomsfilm. Men Lena Anderssons attack på postkolonial teori måste kommenteras. Det passar särskilt bra ikväll när internationellt erkända postkoloniala teoretikern och superstjärnan Spivak föreläste på Södra teatern i Stockholm. Postkolonial kritik är en modell för att förklara varför den utvecklade delen av världen inte kommer ikapp den rika. Det anses bero på kvarvarande effekter av den rika världens kolonialisering av den fattiga, som successivt upphört efter andra världskriget. Lena Andersson raljerar i sin DN-krönika igår över postkolonial kritik för att landa i att hon minsann upptäckt att Östlund illustrerar de förtryckta som förtryckare. Ett felslut i den postkoloniala idévärlden, påstår Andersson - där personer med svart hudfärg alltid spelare en roll som förtryckta - oavsett, uppfattar jag att hon säger. Men jag förstår inte varför den som lägger ett postkolonialt rasterna över världen inte skulle kunna medge att alla är kapabla att utföra ondskefulla handlingar. Skulle postkoloniala inte kunna se vissa individer med hänvisning till deras hudfärg som ansvariga för sina kriminella handlingar? Ja, inte vet jag vad Andersson menar. Försöker hon leda i bevis att det är fel att prata om världens orättvisor ur ett postkolonialt perspektiv? Eller gäller hennes synpunkter bara filmen och den enskilda händelsen? Överhuvudtaget är artikeln konstig. Många ord och snåriga meningar. Texten är skriven så man brukar när man har lite att säga men gärna vill höras - men är osäker på om vad. Frågan är bara vilket egentligt budskap Andersson har här. Det går jag bet på.

Skickat från min Samsung Mobil

9 kommentarer:

Johan sa...

jag utgår från att du inte tror att det ligger något i den postkoliniala idévärlden. Modellen funkar inte riktigt för att förklara varför folk svälte i ryssland på Stalins tid (ingen koloni) men inte i USA. Eller varför Sydkorea och Indien ser ut som de gör jämfört med Liberia och Somalia.

Tomas Agdalen sa...

Johan: Jo, jag menar att det finns kvarvarande effekter av kolonialmakternas närvaro som har haft inverkan på utvecklingen i länder som varit koloniserade. Men svält kan bero på olika orsaker. Den måste inte bero på andra makters kolonisering.

Johan sa...

men det finns ju ingen som helst empiri bakom! det är bara en ideologi. Lika vetenskaplig som marxismen. Hur får du ihop utvecklingen i Nord- respektive Sydkorea med teorin. varför går det bättre i Indien än Somalia? osv osv

Tomas Agdalen sa...

Johan: Jag tycker det är en helt annan fråga. Och varför Syd- och Nordkorea haft olika utveckling är uppenbart - man har valt olika system. Detsamma gäller Sydkorea jämfört med det till för några år sedan fattigaste Afrika. Jag menar att kapitalism är ända vägen...

Johan sa...

Ja de valde olika system och det beror inte på deras postkoloniala status. En teori som inte går att bevisa är en ideologi något för politiker, sökare och troende. Du kommer att hitta många som postkolonialister som också tycker att det ligger en del i astrologi och att alternativmedicinen borde användas mer i landstingen

Tomas Agdalen sa...

Johan: Man skulle kunna se röstningen i Egypten på sekteristerna som ett uttryck för protest på postkolonial grund.

Johan sa...

OK så man behöver inte ha varit en koloni ens för att lida under den postkoloniala stressen. Eller menar du röstningen nu beror på att engelsmännen ockuperade Egypten i 8 år? Om teorin stämmer kommer norrmännen snart att rösta fram en talibanregering, de var ju ockuperade av oss bra mycket längre.

Tomas Agdalen sa...

Johan: Tänkt på det där med Stalin, och visst var eländet i Sovjetunionen ett resultat av kolonialisering och sammanbrottet samt korruptionen idag en effekt av denna. Och Egypten har aldrig fått chansen att utvecklas efter sina förutsättningar.

Johan sa...

Detta är för dumt, jag ger upp