På den tiden Gunnar Sträng såg efter oss

Såhär kvällen när Europas ekonomi ska räddas av EU:s nu också officiella chefer Angela Merkel och Nicolas Sarkozy kommer jag att tänka på kul grej jag hörde på radion häromdagen om gamle Socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng. Mannen som såg till att vi hade det lagom tråkigt bra i det socialdemokratiska Sverige som S-ordförande Håkan Juholt så hett längtar tillbaka till. Olof Palmes monetära målvakt och ständige antagonist brukade snäsas av höginkomsttagares gnäll om hög marginalskatt med att vi i Sverige inte har marginalskatt: "Vi har proportionell skatt". Ju mer du tjänar desto högre skatt betalar du. Klart som korvspad. Och kärnan i fördelningspolitik. Fast inte för alla, alltså. Med det passar jag på att minnas en annan rolig sak jag läste om Sträng. Den om att på låneregleringstid stod bankdirektörer varje fredag på rad i korridoren utanför patriarkens rum. Och jag kan riktig föreställa mig hur statsrådet med tungan malande under överläppen och sträng blick, töjande i hängslena roade sig med att skrämma upp direktörerna från Djursholm och Värmdö som inte hållit sig till spelets regler. Som små barn som påkommits med att stjäla godis skämdes. Inget fredagsmys. Tyvärr kommer inte ihåg primärkällan, bara att jag läste om det återkommande spektaklet för sju åtta år sen i en DN-kolumn. Kan vara hämtat ur en bok av Björn Sprängare. Och en av familjehemligheterna är att vi på 1980-talet till följd av utlåningstaket blev blåsta på ett sommarställe mina föräldrar vill köpa vid Mälaren utanför min hemstad Enköping. Istället erbjöds stans genom tiderna näst kändaste musiker att skriva under handlingarna. Han hade en stor hit på 1970-talet som det gick bra att göra långtradare till. Inte lika roligt som med Sträng. Mer tråkigt som Merkel och Sarkozy.

Läs även andra bloggares åsikter om Nicolas Sarkozy, Angela Merkel, Euro, Gunnar Sträng, Håkan Juholt, Socialdemokraterna, Politik, EU