Ser att det uppstått flera diskussioner kring Zlatans självbiografi Jag är Zlatan Ibrahimović - boken som äter upp bokmarknaden. Sällan har en bok så många målgrupper. Nu är Zlatans självbiografi större än Dan Brown och J.K Rowling. En fråga som lyfts fram är orsaken till den materiellt torftiga uppväxt Zlatan berättar om. Det fanns sällan mat, eller närmare bestämt nästan aldrig, i hans hem i Rosengård. Och då är vi ändå mitt i välfärdsfärdssveriges blomstrande 1980-tal. Någon har liknat hans fattigdom med den i det statarsverige från tidigt 1900-tal som arbetarförfattare av typen Jan Fridegård skildrar. Zlatans hunger anses därmed klassbetingad. Fast jämförelsen och slutsatsen haltar. Människorna i Fridegårds böcker saknade alternativ till fattigdomen. Människorna i Rosengård är knappast generellt fattiga i den meningen att de måste svälta. Därför är det att göra väl enkelt för sig att härleda Zlatans och hans syskons hunger enbart till klass. Vi som läst avsnittet i boken om deras hunger vet varför det var tomt i kylskåp. Och att det tomma kylskåpet stod hos hans pappa. Ni andra bör läsa detta viktiga dokument över ett utanförskap i Sverige som tar sig en otippad utveckling, samtidigt som författaren generöst bjuder på allsköns internationellt fotbollskvaller från insidan.
Läs även andra bloggares åsikter om Zlatan Ibrahimović, Jag är Zlatan Ibrahimović
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar