Såg sent igår att Anders Svensson, redaktör på den konservativt nyliberala tidskriften Neo, på sitt Twitter konstaterade att "det har hos svensk höger skett en förskjutning i
invandringsdiskussionen från frihet till problematisering, stundtals
besatthet." Och Svensson har rätt. Från att man inom vissa delar inom högern förespråkat fri invandring från en nyliberal och oreglerad utgångspunkt problematiserar samma personer nu invandringen. Och just Svenssons chef på Neo, Paulina Neuding var en av de som sköt på. Med artikeln Neuding lät publicera ihop med Johan Lundberg, chefredaktör på konservativt nyliberala Axess, på DN-debatt veckan efter valet 2010 under rubriken "Vi efterlyser en debatt om invandringens problem" var den porten öppnad. Ut kom en salig blandning av människor som inget annat ville. Och att det finns rasister som söker rum för sin skit vet vi. Men varför kände konservativt nyliberala tankesmedjan Timbro ett behov av att släppa in det gängets frågor genom att våren 2011 hålla ett seminarier med temat integration eller assimilation, klätt med en akademisk rapport i vilken det beskrivs som ett problem att alla i Sverige inte definierar sig som svenskar. Under seminariet pratades det om assimilation som något eftersträvansvärt. Jag ser saken på ett motsatt vis. Olika är bra. Mer ändamålsenligt hade det varit om Timbro hållit ett seminarium om hur vi anpassar samhället och yrkeslivet så att alla får plats, efter sina förutsättningar. Som traditionellt är ett liberalt sätt att närma sig den här typen av frågor. Men på ett närmast besatt vis vägrar man att ställa krav inåt.
6 kommentarer:
Jag håller helt med om det du skriver. Och jag tänker att det gör väl alla som har lite vett och som har åsikter vänsterut, och även många andra. Neudinggänget bidrar bara till att precis som i Danmark och Norge öka acceptansen för att se på invandring och även andra grupperingar som ett problem.
Men jag funderar på hur motståndet mot dessa strömningar_ser_ut_.
Jag läser just nu Magnus Lintons bok "De hatade". Den och Magnus E. Marsdals bok "Högerpopulismen dissekerad" rekommenderar jag. Båda är ju journalister som skriver utifrån ett vänsterperspektiv.
Marsdal skriver "Och vad med sådana som jag - vi som tycker illa om att tycka illa om Fremskrittspartiet? Jag har under arbetet med den här boken fått en påträngande känsla av att FRPs framgångar hänger samman med mitt eget skikt: de så kallade intellektuella i allmänhet, och miljön av journalister och tyckare i Oslo i synnerhet. Det är kanske inte någon tillfällighet att FRPs väljare blir fler och fler samtidigt som elittyckarna sitter och säger till varandra, över en öl: "JAG HATAR DOM!" (Han refererar till ett tillfälle när han pratar med några journalister på norska Pressklubben).
Mina funderingar går alltså INTE åt Neudinghållet. Jag funderar mer inifrån lägret s a s. Ser motståndet ut på rätt sätt? Kan det se annorlunda ut, för att vara mer effektivt? Det funderar jag på. Jag tror inte det går att slå sig till ro med att man protesterar och därmed automatiskt gör allting rätt.
Malin: Ja, vi behöver bra strategier för att minska intoleransen. Hittills har jag emellertid inte sett nått exempel på att vi-ska-ta-debatt fungerat. Tvärtom. Men det hindrar inte att vi ska bemöta ren främlingsfientlighet av typen Sverigedemokraterna. Men störst effekt för ökat tolerans har nog ändå synliggörandet. Visa att olika är vitalt. Därför är det att göra saken en björntjänst att lägga ut barriärer.
Jag hoppas jag var väldigt tydlig med att jag inte heller tycker att vi-ska-ta-debatten fungerar. Jag tar avstånd från det helt och hållet. Det jag funderar på är det som Marsdal skriver i sin bok: Kan det vara så att det så kallade etablissemangets (politiker, journalister, akademiker, medelklass) sätt att visa sitt motstånd/avsky/förakt snarare ökar än minskar intresset för främlingsfientliga partier? Även det är en rejäl björntjänst i så fall.
PS. Och med etablissemang menar jag den del som i grunden delar samma åsikter som du och jag. Jag menar inte den del av etablissemanget som delar Neuding&Co:s åsikter.
Malin: Förstår. Och håller med om att det kategoriska avståndstagandet från vänstern kan ha polariserande effekt. Kanske till och med bidrar till ett ökat vi-och-dom-tänkande.
Precis.
Skicka en kommentar