Apropå min kritik igår mot Peter Englunds sågning av Björn Ranelid måste jag erkänna att jag hade glömt bort hur Horach Engdahl en gång i rollen som ständig sekreterare kväste Jan Guillou genom att yttra klassiska: "Ett kväkande från okunnighetens träsk". Bra att DN.s Maria Schottenius påminde mig. Jag minns däremot att den avfärdningen imponerade på mig. Men jag kommer inte ihåg vad saken gällde, annat då än att förnedra Guillou. Fast varför? Och var det eget hittepå av Engdahl?Läs även andra bloggares åsikter om Björn Ranelid, Peter Englund, Horach Engdahl
Andra bloggar: Calle Rockbäck, Alex Schulman, Helena Palena, Scratches And Dust, Pekasten, Subjektiv, Tokmoderaten, Viktor, Kulturbloggen, Motvikt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar