Idag förklarade Anna Ekström, när hennes Delegationen för jämställdhet i skolan överlämnade sitt slutbetänkande till jämställdhetsminister Nyamo Sabuni, att det inte hänt något med könsstrukturerna inom skolan på 50 år. Fortfarande har tjejerna bättre betyg än killarna. Delegationen har heller inget annat förslag på åtgärd än de jag skrev om i samband med att den presenterade liknande uppgifter för ett och halvt år sedan - att killarna måste få extra stöd så att de inte halkar efter i konkurrensen. Man ville, och vill nu, få bukt med pojkarnas anti-pluggkulturen. Jag å min sida funderade då mer på varför killar trots en usel start i livet i slutändan lyckas få bättre jobb, högre lön och heltid - på alla samhällsnivåer. Det verkar inte som om betygen i allt är biljetten till en bättre framtid på arbetsmarknaden. Min önskan var att man istället ska funderar på varför det är så. Fast det har delegationen inte tagit fasta på. Nyamko Sabuni bortser också från det i sina bekymrade kommentarer om läget. Okej, jag ska inte tjata om det. Men jag vill ända problematisera något ytterligare. Det ligger liksom för mig att alltid säga mot. Och jag har förstått att om man bryter upp statistiken och även anlägger ett klassperspektiv är skillnaderna, om de ens finns, mellan könen inte så stora. Det förklarar varför killarna inte marginaliseras i yrkeslivet. Pojkarna är trots allt inte mer korkade än tjejerna när det kommer till den samhällsgrupp som ska ta för sig av det goda livet. Det vi därmed antagligen kan slå fast är att tjejer ur de lägre samhällsklasser i mindre utsträckning än de i högre nyttjar sin fulla potential. Och där tycker jag vi har funnit en angelägen fråga att ta tag i. Vi får då med både klass och kön.Läs även andra bloggares åsikter om Kön, Klass, Skolan, Jämställdhet, Delegationen för jämställdhet i skolan, Nyamko Sabuni, Anna Ekström, DEJA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar