Ikväll tänkte jag berätta om den bok jag läser. Det är Uwe Tellkamps ohyggligt tjocka släktepos Tornet. En vän i bokcirkeln jag är med i har valt den. Egentligen skulle jag ha varit klar med boken till förra mötet i slutet av augusti, som vi i vanlig ordning höll i restaurang Vurmas lokaler på Birger Jarlsgatan. Alltså, den träff som blev alltför våt genom att jag tog mer än för många öl. Av olika skäl hade jag inte gjort läsläxan. Troligen mest för att jag i somras dels hade massor att läsa ikapp - som Karl Ove Knausgårds Min kamp 1, Patti Smiths Just Kids, Vargas Llosas Bockfesten och en del annat - dels underhöll gäster på vårt lantställe i Dalsland. Det hör dessutom till vanligheten att jag parallelläser fyra till fem böcker. För tillfället har jag Lila hibiskus, En fager mö, Mot fyren och Jakten mot nollpunkten - En roman om mig själv (alltså om Carl Johan De Geer - egen anmärkning) som bredvidläsning till Tornet. Det innebär att det tar lång tid för mig att ta mig igenom böcker. I sin debutroman ger Tellkamp oss berättelsen om Östtysklands fall. Vi börjar i ett utspätt brunt 1970-tal, då det galna landet fortfarande prenumererade på guldmedaljer både i världsmästerskap av alla de slag och i Olympiska spel, för att till slut i skenet av våghalsige Helmut Kohls stolt tjocka mage bokstavligen se muren plockas ner 1989. Förfallet skildras genom en högborgerlig familj bestående av fint folk som exempelvis läkare, akademiker, skådespelare och redaktörer. Man får faktiskt känsla av att självaste Thomas Mann filat på storyn och texten. Tyvärr kan jag inte berätta mer nu om den, för jag har än bara läst 97 av de 967 sidorna. Men de många snirkliga meningar jag hittills tråcklat mig igenom lovar gott inför fortsättningen. Och att boken är så omfattande har nog med författarens östbakgrund att göra. Uwe Tellkamp har i en intervju i DN berättat att dom hade få böcker och att de som fanns tillgängliga lästes noga, också mellan raderna. Man fick passa på när man ändå höll på och så länge ingen satte p. Vi får se om jag återkommer med en sammanfattande kommentar om tegelstenen sedan jag klyvt eller pulveriserat den (kan man säga så). Hur som, vid den tidpunkten kommer jag att vara smartare än nu. Du också?
Skickat från min Samsung Mobil
Läs även andra bloggares åsikter om Uwe Tellkamp, Tornet, Östtyskland, Helmut Kohl, Bokcirkel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar