En utgångspunkt i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är att alla som omfattas av den ska erbjudas vård på lika villkor. Det handlar alltså inte om att, som Ekot idag beskriver under rubriken Vård på olika villkor, människor (i realiteten folkbokförda i Sverige) har rätt till vård på lika villkor. Skillnaden illustreras bra genom Peter Mattssons svar till Ekot: ”Vad gäller utbildning och inkomst är det väldigt svårt (skillnader i behandlingen av olika patienter utifrån dessa aspekter – egen anmärkning). En spekulation är att patienter med högre utbildning också har en större vana att argumentera och resonera och därför har möjlighet att snabbare ta sig fram i köer.” Vissa personer är alltså laddade med förutsättningar som skaffar dem ett bättre läge i vården. Att det är möjligt hänger samman med att HSL är en så kallad skyldighetslag. Det är därmed vårdgivaren, i praktiken varje läkare, som gör vårdprioriteringarna i det enskilda fallet - vilket sker inom de ramar som respektive landsting satt upp. Det innebär att patientens förmåga att beskriva sina medicinska besvär och vilka möjligheter det finns att behandla dessa har betydelse i beslutsprocessen. Det är självklart svårare för en läkare att hålla emot någon som ställer krav på ett mer kunnigt vis. Man kan med andra ord säga att det finns ett utrymme av godtycklighet i skyldighetssystem - eller risk för. Andra säger om samma sak att svensk hälso- och sjukvård inte är rättssäker, helt enkelt för att den som kan tala för sin sjukvård har största chanserna att få en ändamålsenlig behandling. Det finns brister i förutsägbarheten. En intressant vinkel på detta, och som jag skrivit om tidigare, är att den sjukvårdsreform som USA:s president Barack Obama har drivit igenom påminner om vårt behovsstyrda styrda system. Genom Barack Obamas reform får fler personer tillgång till statligt subventionerad sjukvård. I botten ska det finnas en statlig försäkring. Men den garanterar inte en utpekad behandling. Därigenom lämnar amerikanarna det efterfrågestyrda system, uppbyggt med privata sjukvårdsförsäkringar i vilka pekas ut exakt vilken vård försäkringstagaren har rätt till. Man ersätter ett förutsägbart system för ett på individnivå mer osäkert. Och det är med hänsyn till detta som Tea Party-rörelsens förgrundsfigur Sarah Palin med visst fog kunde påstå att Obamas sjukvårdsreform medför risker för personer med stort vårdbehov. Palin säger till exempel att barn med funktionsnedsättning kommer att ”ställas inför dödspaneler”. Det är naturligtvis inte sant. Snarare en överdrift av retoriskt slag, för att göra en politisk poäng av att amerikanare genom Obamas reform kommer att utsättas för prioriteringar inom vården som de alla gånger inte sympatiserar med.
Läs även andra bloggares åsikter om Sjukvård, Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, Rättighetslagstiftning, Skyldighetslagstiftning, Barack Obama, Healt Care, Health Reform, Sarah Palin, Tea Party Movement
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar