En intellektuellt nykter professor Bo Rothstein pratar privatiseringar bra

I efterdyningarna av caremaskandalen, som synliggjorde att åldringar fått en allmänt undermålig omsorg och företagets personal kontrollväger blöjor, ropar många på ett stopp för rovdriften inom vård, skola och omsorg. Carema är en av vårdjättarna som ägs av ett riskkapitalbolag. Dessa har inga andra syften än att tjäna så mycket pengar som möjligt. Oppositionen vill nu hindra riskkapitalbolagen. Först och främst med att omöjliggöra skatteflykt hos svenska dotterbolag som Carema genom att förbjuda så kallade interna koncernbidrag till dess moderbolag som bara skattar i skatteparadis (riskkapitalbolaget som lånat ut pengar nedåt i organisationen). Även regeringen vill ha en stopplag. Och för dagen pratar man om ett avdragstak. Men Per Strömberg, professor i riskkapital vid Handelshögskolan i Stockholm, som i och för sig välkomnar ett stopp för koncernbidrag, tror inte att åtgärden dämpar riskkapitalbolagens intresse för välfärdssektorn. Strömberg menar att den största vinsten ändå ligger i att köpa upp välfärdsföretag för att effektivisera och sälja dem med god förtjänst. Man verkställer den redan från början planerade exiten, vanligen efter fem-sex år. Det är alltså svårt att bli av med riskkapitalbolagen. Med anledning av bland annat detta skyller alltflera missförhållandena på kommuner och landsting - att de är dåliga på att upphandla, vilket gör att de inte kan följa upp de tjänster de köpt. Men jag, som har erfarenhet av att försöka tänka ut kontrollsystem i omsorgen, tycker att det är en grov förenkling av verkligheten. Det är svårt att i en upphandling definiera kvalitet. Och få vill egentligen ha den byråkrati som ett nu tänkt kontrollsystem riskerar att utvecklas till. För nyttan skulle sannolikt inte stå i proportion. Och efter allt förnumstigt om mer kontroll och uppföljning är det uppfriskande att läsa den intellektuellt nyktre göteborgsprofessorn Bo Rothstein när han i Expressen förklarar att regeringen redan på 1990-talet varnades för att låta vård, skola och omsorg falla i vinstdrivande företags grepp. Forskningen hade redan då visat att verksamhet som syftar till att ge människor social service lämpar sig illa för privatisering eftersom det är mycket svårt att göra precisa upphandlingar av sådan verksamhet. Den amerikanske harvardprofessorn John D. Donahue hade med sin bok Den svåra konsten att privatisera konstaterat att privatiseringar fungerar bäst i avgränsade tekniska tjänster som exempelvis "sophämtning, busstrafik och byggande". De är lätta att definiera och därmed möjliga ett enkelt på ett ändamålsenligt vis följa upp. Med detta vill jag inte säga att vård, skola och omsorg inte kan drivas privat. Jag vill främst poängtera olika knepigheter unika för nu aktuell verksamhet. Det är svårare att leja ut omsorgsverksamhet än vad många liberaler tror. Min lösning är att ta bort de orimliga vinstmöjligheterna, för det är detta inslag som perverterar välfärdsbranschen. Ett sätt är att som våra nordiska grannländer förbjuda vissa typer av företag att ge sig in i branschen, till exempel företag som bara är inne i det for the money. Idag är det faktiskt mitt enda förslag för en smakligare i vård, skola och omsorg.

Läs även andra bloggares åsikter om Bo Rothstein