Vems fel är det och vilken är den rätta medicinen?

Dagens Sifo-siffror visar att Socialdemokraterna fortsätter att rasa. Lika lite som magnecyl hjälper mot nagelsvamp kan Håkan Juholt vända partiets kräftgången. Inga förlåt-mig-turné, blottlägganden i tevestudior eller smekningar av den bland folket så populära högerpolitiken hjälper. Med 25,4 procent backar partiet två procent till. Den som gräver djupare i siffrorna upptäcker snart också att Miljöpartiet stärkt sin position ytterligare i storstäderna. Framförallt fortsätter S att tappa bland kvinnor och tjänstemän generellt. Allt tyder på att Juholts gäng inte är det självklara alternativet till högern i någon stor stad efter valet 2014. Och jag undrar vem som ska rösta på S utöver de mest tillbakablickande pensionärerna och de i utanförskap som inte väljer Jonas Sjöstedts Vänsterpartiet. Juholts socialdemokrati är så tomt på substans och trovärdighet att nog snart även hans varmaste anhängare måste ge upp. Kanske också de som står bakom brevet till SAP:s partiledning om att förre näringsministern Thomas Östros måste tystas. Brevskrivarna skyller på en "liten grupp" för att en stor grupp inte stöder det tidigare stora partiet. Men handen på pannan, på hjärtat, i byxan eller var ni vill - värmen kommer inte att strömma från den socialdemokratiska handen igen, på ett vis som förr - tror jag. Det stora röda partiet som jag brukar rösta på, och antagligen gör i september 2014, pendlar förmodligen framöver mellan 15-20 procent. Det tvingar dem till renare och mer förutsättningslösa koalitioner. Mitt råd till partiet är att söka efter en statsbärande linjen igen - med fördelning som den politiska kärnan kopplad till en arbetslinje. Folk köper inte tanken på att det inte är varje persons skyldighet att arbeta så mycket han eller hon kan för sin försörjning. Men det måste göras plats för alla i mesta möjliga mån. Med den politiken kan man på ett kraftfullt vis närma sig Miljöpartiet för att tillsammans bygga ett nytt Sverige. Men inte med Håkan Juholt i spetsen för S. Snarare en person som på ett relevant sätt representerar det nya Sverige. Som han som ledde partiets kriskommission efter senaste valet. Det unga politiska geniet från Gävle, Ardalan Shekarab.