Trettio år av undantagstillstånd är över - folket jublade när Hosni Mubarak avgick

Hosni Mubarak har avgått som president i Egypten. Och Sveriges radios reporter på plats Agneta Ramberg kunde referera detta i P1:s Studio Ett medan det hände, runt klockan fem svensk tid denna fredagen den 11 februari 2011. Vi som lyssnade på radion fick höra en revolution i direktsändning. Mina nackhår reste sig och en vällust spred sig genom kroppen. Jag kände att jag deltog i en händelse med lika stor mänsklig betydelse som när Berlinmuren föll 1989 eller när apartheidsystemet i Sydafrika braka samman i början av 1990-talet. Egyptierna gör det uppenbart att det arabiska folket inte alls är ointresserade av medbesstämmande. Världen fortsätter att demokratiseras. Det var dessutom nu lika oväntat som då. På tre veckor har folket i Egypten störtat diktatorn Mubarak - influerade av de oroligheter som började i december förra året sedan en grönsaksförsäljare i Tunisien tände eld på sig själv i protest mot det eländiga levnadsförhållandena. Det är "power of the people" som avgjort, beskriver den 80-åriga författaren Nawal El Saadawi, som deltagit i protesterna i Kairo. Och visst var det en tidsfråga innan Mubarak skulle avgå. Frågan var bara under vilka former det skulle ske, så att diktatorn kunde krypa undan på ett för honom lämpligt vis. Agneta Ramberg berättar också, som hon själv beskriver saken, om det märkliga i att "folket vill att militären tillfälligt tar över makten". Suleiman ser ändå ut att sitta kvar i den kommitté som ska styra landet, trots sin dunkla bakgrund som tidigare chef för den egyptiska säkerhetstjänsten. Men det är försvarsministern Mohammed Hussein Tantawi som tar över ledningen. Analysen i radion är att det är Vita husets administration och Barack Obama som tvingat bort Mubarak. Så var det säkert. USA har de muskler som behövs genom att de kan hota med att ta sin hand ifrån landet med allt vad det skulle innebära i bland annat tappat ekonomiskt stöd. Men vad händer nu? Sannolikt sitter kommittén kvar tills de fria val som utlovats genomförts. Carl Bildt har också rätt i att val måste hållas relativt snart för ett land som vill betraktas som demokratiskt kan inte ha ett militärt styre under ens en kortare längre tid. Men idag glädjer vi oss över att Nordafrikas största land gjort upp med sitt totalitära styre för att börja den mödosamma processen mot demokrati. Än är egyptierna inte där - som mellanösternexperten Anna Sundell, Lunds universitet, konstaterar - men idag ser vi ändå att trettio år av undantagstillstånd är på väg att avslutas. Därför oroar vi oss idag inte för vad morgondagen har i sin hand. Istället glädjer vi oss över att ytterligare en region i världen demokratiseras? En ur detta perspektiv tidigare bortglömd - ja, förlorad. Och faller de arabiska diktaturerna nu som dominobrickor, från Syrien till Marocko?

Läs även andra bloggares åsikter om Egypten, Hosni Mubarak