Apropå Ann Heberleins fint och underfundigt formulerade krönika i DN-kultur idag under rubriken Knausgård och Zlatan väcker mäns drömmar skickade jag iväg de båda twittren: ”Säger till Ann Heberlein att det inte räcker med att ni kvinnor gillar oss män som vi är, för det mesta. Vi vill vara otämjda hingstar” och ”Har också länge tänkt, som smarta Ann Heberlein påpekar i DN, att det är omanligt att twittra. Kan vara det slutliga argumentet.” För mig att inte twittra längre, alltså. Artikeln är en kommentar till hur ohämmat dessa män okritiskt älskas av svenska journalister. Heberlein pekar på att The Male Gazer för första gången i svensk presshistoria drabbat män. Hon förklarar att männen totalt tappat sans och vett, att inför Zlatans bringa och Knausgårds demoniska blick smälter männen. ”De personifierar drömmen om mannan, såsom mannen drömmer om mannen. Långa, vackra, egensinniga, fria och potenta (ett av dessa kriterier uppfyller jag inte- egen anm.). Män som går sin egen väg. Män som skiter i vad andra män tycker. Män som är män och inte fjantar runt i Stockholms innerstad, kindpussas och twittrar” (måste sluta twittra). Och som frekvent bloggare och självutnämnd kulturradikal med ett nästan okritiskt förhållningssätt till de båda manliga förebilderna sällar jag mig till den kategori av mänskligheten Heberlein ringat in, även om jag inte brukar lista Zlatan bland mina tio främsta idoler eller kanske ens bland de femtio. Före kommer både Ingmar Bergman och Doris Lessing. Men också Zlatan är stor i min värld. Och visst är det märkligt hur två män som delvis signalerar ett förhållningssätt man i Sverige brukar beskriva som otidsenligt eller inte politiskt korrekt. Varken Ibrahimović med sina översittarfasoner eller Knausgård med sin kritik mot den svenska jämställdheten - är väl i mångt inte perfekta rättesnören för någon enda. Jag tror också att, som är det spår jag uppfattar Heberlein är inne på, det mest handlar om en lek - en önskan bland män att verka oberoende, på ett mer konkret sätt än en tidning är oberoende mot det politiska parti man påstår sig vara oberoende inför. Som ett led i den ökade individualiseringen i samhället önska att slippa bli bossad. Däremot är få intresserade av att ändra på den utveckling som pågår i Sverige riktningen mot ökad tolerans inför svaghet och jämställdhet. Men att bara att få skicka en egen fet faktura är ändå sexigt. Som att lägga ned ett stort byte för att visa upp hemma. Så jobbar en alfahanne. Eller hur!
Läs även andra bloggares åsikter om Zlatan Ibrahimović, Zlatan, Karl Ove Knausgård. Knausgård, Ann Heberlein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar