Kommmer Göran Hägglund att berätta om sin nya vän Christian Gergils

Stofilen Mats Odell kämpar vidare. Han tänker inte acceptera att han inte blir vald som partiledare av på kristdemokraternas stämma i januari. Som idag sedan valberedningen rekommenderat omval av sittande ordförande Göran Hägglund är nästan sannolikt. Odell hoppas på att ombuden i den slutna voteringen ska våga gå emot sina partidistrikt. Men vi som känner politiken vet att så går det inte till. Sådana odemokratiska palatskupper är inget för svenska etablerade partier. I detta håller jag med uddevallapolitikern Magnus Jacobsson, som i Studio Ett idag högt och tydligt deklarerade att Odell nu måste träda åt sidan, så att partiet kan läka sina öppna sår. Och visst är valberedningens förslag att peta Odell som andre vice ordförande lysande som snaps och sill en solig midsommareftermiddag. Den gubben har fyllnat till på byxvarm Jeltsinvodka till en möglig macka med Kalles kaviar. Och även, som jag hört från internt initierat håll, Odell är poppis bland finansgubbar och andra sådan maktfullfomligheter kommer han aldrig att få partiet att lyfta. Han var förbrukad redan på Alf Svenssons tid. Och den som har Livets ord bakom sig kan lika lite vinna framgång i ett svenska val som en mormon i  ett val i USA. Det sådana filurer tar hem bland religiösa tokar dunstar på torra land. Och det är ju just detta som ändå  förklarar varför den unga fundamentalistiska uppsalapolitkern Ebba Busch satt och gaffla emot Jacobsson. På ett satt som om Odell skulle vara en möjlig kandidat. Därmed sätter hon sin politiska karriär i gungning. Visst kan man satsa på fel häst, men i politiken vet vi när det är dags att slakta den ingen vill rida. Alltså, vi andra. Men inte Ebba. Säkert dröjer det länge innan hennes tid är kommen igen. Om ens någon gång. Fast jag vill ända sätta upp ett varningens finger för Hägglund. Med sådana vänner som det idag på DN-debatt visade sig att han har behöver man inga fiender. För vem vill ha frihetslängtande libertarianen, så mycket utan konstnärligt helhetstänk, Christian Gergils som ryggdunkare. Vad har han gjort rätt? Inget! Där den mannen dyker upp visar sig snart löjets skimmer. Hans moderparti har också distanserat sig 100 procent från honom. Trots att Gergils bildade Frihetsfronten, som fostrat sådana hjältar som Anders Borg, är han retuscherad ur historieskrivningen. I vart fall nämns han inte i nätverkets egna berättelse. Jag har dessutom hört av sådana läckerbitar som var med när frihetslängtan var som störst att de inte tycker att han var särskilt moderat. Mest bara en partikille med galna upptåg. Ingen de vill prata med eller om idag. Eller vad säger du Fredrik Reinfeldt. Så nu undrar jag om Hägglund kommer att berätta om sin nya vän. Och blir som Gergils vill: En man för naturrätten. Lite som Kristdemokraterna förr. Fast i ny paketering och utan Odell och Busch.