Karl Ove Knausgård fabulerar ändå vidare

Inte mer en ett tankeexperiment blev det av norske Karl Ove Knausgårds ett år gamla deklaration om att han efter sin sjätte självbiografiska roman slutar som författare. I boktidskriften Vi läser (nr 5/2012), under rubriken Jag vill hellre skriva än att vara lycklig, säger Knausgåd, som under våren 2013 ger ut en essäsamling, att han planerar skriva en roman. Knausgård står på skånska Österlen vid en byggnad från 1100-talet med kolonnrester och runfyllda gravstenar och förklarar att han gillar platsen och stämningen. Och säger sig vara upptagen av att "Det andra" är närvarande i det som redan är bekant. Han tänker röra sig ut i det fantastiska, skriva fram en parallell verklighet, som han själv uppfinner, men som ändå korresponderar med vår. Ni som inte nöjer er med att vänta på att den metafysiska resan erbjuds eller på att essäsamlingen släpps kan bena ut Knausgårds långa text i DN från juni om attentatet på Utöya sommaren 2011. Knausgård ger sin bild av massmördaren. Den är naturligtvis komplicerad. Men sammanfattningsvis menar han att mördaren var en jag-svag person som för att bli någon genomförde det hemska dådet, vilket mentalt krävde en militärisk förberedelse. En förklaring bra som någon annan jag sett. I somras publicerade Dagens Nyheter en essä om fotografen Francesca Woodman som ingår i kommande samlingen. Knausgård är som bäst när han skriver om sig. Han är däremot högtravande när han tar sig an de allmängiltiga frågorna utifrån en abstrakt utgångspunkt. Texten om Woodman ger inte anledning att omvärdera på den punkten. Och jag har två böcker kvar att läsa i Min kamp-serien. Det ser jag fram emot.

Ser att Cecilia Uddén ångrar att ställde upp på en feel good-bild med Salafister i Egypten inför valet nyligen, som jag förnumstigt men korrekt påpekade redan då det begav sig. Hon säger till nätsajten Second Opinion att poseringen var olämpligt. Men förklarar att flickorna var så gulliga. På nått sätt övervägde det väl i stunden omständigheten att de nyss sagt att otrogna kvinnor ska stenas. Och Uddén har rätt i att hon inte klarade efterdebatten, för försvaret med att hon aldrig skulle ha ställt upp på samma bild med män var direkt uselt. Men jag håller fast vid att Uddén är en av landets absolut bästa nyhetskorrespondenter. Bilden får tillskrivas kontot för akuta hjärnsläpp. Ni som vill höra inslaget hon gjorde kan klicka på första länken i posten.

Stefan Löfven fortsätter tuta och köra

Sifo redovisar opinionssiffror som pekar på att rödgrönt idag skulle få egen majoritet. Undersökningsföretagets marsmätning visar att Socialdemokraternas framgångar fortsätter. Partiet har ökat med 4,5 procent. Moderaterna tappade 4,2 procent. Och det är till socialdemokratin Moderaterna tappar. Sedan Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna har partiet växt med 9,1 procent. Statsvetaren Jonas Hinnfors förklarade i Dagens Nyheter framgången med att Löfven är kärnkraftsvänlig. Och i God morgon, världen! spekulerarade man om att väljarna sluter upp kring Socialdemokratin i ren glädje över att ha blivit av förre partiledaren Håkan Juholt. Men om vad Löfven vill med politiken vet vi lite. Han som än så länge tutar och kör utan räls, vi vet ju minimalt om vad han vill - annat än att jobben ska fram via industrin. Fast det kan räcka hela vägen fram, för motståndaren visionslösa Fredrik Reinfeldt kör ju inte alls - noll politik med borgarna vid rodret får man säga att Reinfeldt signalerade på Moderaternas Sverigemöte som de höll i Örebro i helgen.

Förtalslobbyn får snart förbud mot smygfotograferingen - men hur blir det med yttrandefriheten

P1:s magasin Medierna tog idag upp förslaget om en lag mot förbud mot kränkande fotografering. Jag har förut skrivit om förtalslobbyn som arbetar emot yttrandefriheten. Och flera framträdande jurister är verksamma i förtalslobbyn. Medan journalisten och sekreteraren i Yttrandefrihetskommittén Nils Funcke var kritisk mot förslaget, som i princip innebär stopp för fotografering i det offentliga rummet, eftersom någon i efterhand kan anses sig som kränkt, argumenterade civilrättsprofessorn Mårten Schultz för att det är viktigt att skydda människor från smygfotografering och att lagförslaget bör bli lag. Schultz hänvisade särskilt till den nyligen avslöjade polischefen som avslöjades med att filma i kvinnliga kollegors omklädningsrum. Ett beteende som Schultz sa vi ser exempel på snart nog varje vecka. Och Schultz beskrev att alla är överens om att luckan i lagen måste täckas. Funcke ansåg i strid med Schultz att lagförslagets utformning och effekter för yttrandefriheten måste utredas vidare - samtidigt som han hänvisade till en alternativ lösning som tar hänsyn både till den demokratiska aspekten och individers behov av skydda för sin integritet.

Moderaterna dribblar hellre med siffror än pratar politiska reformer

Ser att Moderaterna träffas i Örebro igen. Det fisförnöjda partiet sågs i kexstaden också i höstas. Helgens happeningen kallar de för Sverigemötet. Då M-stämma. Och undra om det nu blir lika blått visionslöst som då. När Moderaternas ordförande Fredrik Reinfeldt bredde ut sig om att vi inte ska eftersträva politiska reformer, för sådana kostar pengar. Och mycket riktigt kunde vi idag se och höra Reinfeldt i inlednng skissa en bild av att just ingenting behöver bli bättre i Sverige, trots akutalarm om fortsatt pågående barnfattigdom och rasande brant stigande arbetslöshet. Så varken Henrik Barvå, ledarskribent på konservativa Nya Wermladstidningen eller Lars Ström, ledarskribent på liberala Nerkes Allehanda, kan förvänta sig politik från Reindfeldt det går att vinna val på mot opinionsraketen socialdemokraten Stefan Löfven. För i motsats till vad Bravå och Ström efterfrågde i radion imorse vägrar statsministern offensiv. Han fortsätter istället med sitt förvaltningsmässiga statsmanagig. Som Svt:s Mats Knutson konstaterar idag på Twitter direkt från mötet: "Fredrik Reinfeldts tal på Sverigemötet i Örebro - nu en bred expose över arbetsmarknadsstatistik och olika urvalsmetoder." Med det vill han på ett orakels vis göra klart att borgarnas arbetslinje sedan 2006 är en succé. Han passa samtidigt på¨att i hans mening nedlåtande kalla vänsterns anhängare för potentiella fackliga medlemmar, som om det skulle vara något fult. Reinfeldt räknade i sitt anförande antalet personer som är sysselsatta, men bortsåg från att det i Sverige idag är långt fler människor i arbetsför ålder. Det innebär att en större andel personer är utan arbete än då han tillträdde som statsminister. Och recept mot farsoten presenterade han inte. Tvärtom har Reinfeldt distanserat sig gentemot näringslivet genom att kalla det ett särintresse bland andra. Det är då det känns tryggt att Stefan Löfven förstår att näringslivet är en nyckelpart i arbetet för nya jobb. Och gjort klart att han tänker samarbeta med sektorn för att fortsätta bygga Sverige. Och för det kommer Löfven och socialdemokraterna att belönas av väljarna i september 2011. De flesta av oss har ledsnat på den trötta, trötta borgerligheten som leker regering. Och under rubriken I väntan på politiken skriver borgerliga Dagens Nyheter att Fredrik Reinfeldt måste göra mer än att beskriva samhällsproblemen - som han gjorde när han utropade jobben till det svåraste. Och sen då, undrar jag och många med mig.

Rick Santorum för knäpp att kandidera

Efter nattens framgångar i republikanernas primärval i USA för Rick Santorum försöker han övertyga Newt Gingrich om att hoppa av. Tanken är att Gingrich supporters därmed ska gå över till Santorum - för att bereda vägen för honom. Santorum ser sig nu som GOP:s utvalde för att möta president Barack Obama i höstens presidentval. Den hittills som omhuldade favoriten i primärvalet Mitt Romney ses numera som en munsbit. Och att Romney är kastat åt vargarna har Santorum rätt i. För som jag skrivit förut väljer amerikanarna aldrig en mormon till president (klicka och skrolla). Det är en för galen religion. Men ultrakonservative Santorum har ändå fått utgången om bakfoten. För partiet släpper aldrig fram en naiv dåre som bland annat sagt "att fosterundersökningar leder till fler aborter, att den globala uppvärmningen är en bluff, att preventivmedel inte är okej och att Obama stödjer en bluffartad teologi, inte en grundad i bibeln (typ mormonerna)". Partiet kommer i ren panik beordra stollen att träda tillbaka för den ändå inte helt lika tokiga Gingrich, som ändå är galen på sitt sätt. Som en hök på amfetamin. Och så har han legat too much vid sidan av sin lagvigda. Men alltså inte fullt så otänkbar som Santorum. Fast Santorum viker sig inte utan vidare. Han kommer därför att erbjudas att bli parhäst med Gingrich som dennes vicepresidentkandidat. Och handen på pannan, det måste väl ändå vara en bättre partner för Gingrich istället för det tokiga Sarah Palin, som det viskats om. Men håll med om det, folk och fä - visst har de problem på högerkanten. De är flyger vilt allihopa. Hundra procent oväljbara. På olika sätt. Hur kom det sig att republikanerna blev en de dummastes sammansvärjning. Det blir en promenadseger för Barack Obama, trots viss besvikelse och gnissel.

Stefan Löfven tutar och kör tåg utan räls

Och så går det socialdemokratiska partiet i opinionen som tåget på räls - i alla som det fräser fram i fint väder, medvind och lite puttepå. För vi får väl ändå säga att han som räknas framgången motsvarar de mer diffusa omständigheterna. Någon rallarhandskar har Stefan Löven inte behövt ta på sig för att det stora maskineriet ska glida förbi Moderaterna och för att visa de andra i den rödgröna koalitionen vem som blänker mest. Partiets nye ordförande har både i praktiken och teorin gjort noll och ingenting för framgången. För tyst som i graven är det än om vad partiet rullar på. Och av detta kan vi än en gång dra slutsatsen att politik inte är annat än en personfråga och ett antal förhoppningar. Nu tror man att Löfven grejer jobben och elförsörjningen.

Skickat från min Samsung Mobil

Häftigt italienskt filmkaos med Sean Penn

Jane Magnusson har missat att italiensk film inte ska ses som naturalistiska verk. Det förstår jag sedan jag i gårdagens DN läst i hennes recension hur hon hänger upp sig på Sean Penns överdrivna hår i hans nya film This Must be the Place. Men italienarna skiter också i synkningen. Det är berättelsen som är central. För att få fram den överdriver man. Och når då på nått märkvärdigt sätt en dubbel metaeffekt, medan vi här uppe i norr grubblar över formen. Vi som ser inte historien för tekniken. Alltså, jag längtar efter att se italienske regissören Paolo Sorrentionos kaosfilm. Om den avdankad sorligt patetisk rockstjärna Cheyenne som fortsätter att ha tuperat svart stort hår. "Som stödd på sin rulväska tar sig till stormarknad för att köpa vegetarisk fryspizza", som Måns Hirschfeldt beskriver läget. Och som efter ett liv med hundra procent fokusering på sin person till slut tvingas acceptera att världen sprungit bort. En film om att växa upp. Men visst tänker också du nu på den svenska filmen Glädjekällan.

Skickat från min Samsung Mobil

Viktigast att tjejerna väljer rätt

Står fast vid att pojkarnas anti-pluggkultur inte är huvudproblemet. Viktigare är att få flickor att välja riktning i livet på ett sätt som är mindre förutsägbart och könsbetingat. Jag menar - vad har de för nytta av höga betyg om man ändå grand mass slutar i lågbetalda lågprestigejobb, som dessutom gör en sjuk - vård, skola och omsorg suger musten ur vem som helst, för ingenting i fickan. Och det är inte allas säkert att pengarna finns i högre utbildning. Ja menar - vad är det för nytta att läsa på universitet och högskola om inte livet på andra sidan motsvarar förväntningarna på en bättre vardag. Få akademikeryrken betalar sig mer än traditionella hantverksjobb. Men många bär ångest med sig. Krav. Under bristfällig ledning. Och som kvinnan i Egypten förklarade för Sveriges radios korrespondent Cecilia Uddén tror jag det största bekymret för kvinnorna i det nya nordafrika inte är att de religiösa tar makten, utan att valfriheten kan upphöra. Samira Ibrahim sa att hon skyler håret för att vill, men slänger sjalen samma dag hon tvingas. Hon beskrev också att försäljerskorna på marknadstorgen klappar till den med plasttofflan som säger: "Syster täck dig". För att jaga i väg den som kommer med mörkret. Och visst är det självbestämmande allt handlar om. Tänker jag varje dag, och särskilt idag.

Hänger på en kul lek jag hittade i bloggvärlden. För att göra mars roligare har LIWet och vardagen utmanat oss alla att lägga ut en viss låt med ett visst tema för varje dag. Onsdagen den 7 mars gäller låt du kan spela på valfritt instrument. Och Nationalteaterns Sent en lördag kväll har jag spelat fingrarna blodiga på elgitarr många gånger. Kanske är det den enda låt jag kan. Nej, visst tusan - Olle Adolphsons Trubbel kan jag med stor känsla plinka fram på akustisk gitarr. Men posten gör jag ett gästspel i utmaningen. Passar också på att lägga ut texten om den där kvällen när jag och greven Plast delade på en grogg.

Vi satt en kväll och pratade
Greven, Plast och jag.
Vi grundade med groggen
och hade det ganska bra.

Vi hade blivit gamla
nästan hundra år.
Vi satt som vi alltid hade gjort
och följde gamla spår.

Vi talade om Sverige
som är landet där vi bor.
Där alla har det bra
och där ingen blir för stor.

Men varje fredagkväll
tjuter varulven i sta'n.
Han springer längs trottoaren
och vädrar ut sitt hat.

Greven lutar sig tillbaks
och tänder en cigarett.
Han försöker få nå't sagt
men det är inte så lätt.

För han ser så onda bilder
i en öken utan slut.
Där ingen är tillsammans
och hjälps åt att hitta ut.

"De kloka låser dörren"
säger Greven för sig själv.
"De kloka låser dörren
och barnen skriker på hjälp."

Och varje sjuttifemma
som en män'ska dricker ur,
är en dröm om en bättre värld
som dom sedan pissar ut.

Nu blir Greven lätt extatisk
å han står i sin fåtölj.
Han spiller grogg åt alla håll
men är ännu inte nöjd.

Det är ju vad vi alla vill
som super tills vi dör!
Att bygga nå't tillsammans
som ingen djävel förstör!

Sen säckar Greven helt ihop
nu är han allt för full..
Han somnar som ett litet barn
mitt i sin fåtölj.

Men vi andra sitter vakna
och tänker på hans dröm.
Den svävar som en stjärna
mitt i vårt vardagsrum.

Ja, den svävar som en stjärna
mitt i vårt vardagsrum..

Vad är alternativet till mångfald?

Blir genom Per Wirténs blogg medveten om att det pågår en anti-identitetspolitisk debatt också inom Svenska kyrkan. Det är alltså inte bara folk inom högern som vill avgränsa majoritetssamhället mot det främmande. Nu är det en präst, som setts hänga med Sverigedemokraterna, som skrivit i kyrkans tidning att kyrkans företrädare ska dra en skarp skiljelinje mellan kristendomen och en religion vars budskap "diamentralt skiljer sig från själva kärnan i det kristna budskapet". Och högern vill göra detsamma i det sekulära Sverige, mot människor som inte är svenska nog. Som Timbro gett ut rapport och hållit seminarium om. Man vill tvätta av ordet assimilation för att smutskasta den multikultirulla ansatsen i politiken. Få oss att tro att det finns ett hot mot det demokratiska samhället och den rådande synen på mänskliga rättigheter, som Magnus Linton bemötte hjärnspökena i DN häromdagen. Och måtte trollet spricka snart. För det är bara destruktivt att behöva möta det  nära på dagligen. Och även om jag inte är en skribenternas stjärna på himlen som Linton och Wirtén gör jag vad jag kan. Nu genom att dra fram den ljusskygga främlingsfientligheten i ljuset: Jag undrar vad som egentligen är alternativet till ett mångfald.

Skickat från min Samsung Mobil

Stefan Löfven splittrar borgerligheten

Jaha, borgarna darrar som asplöv inför att Stefan Löfven, med de få ord han använt, gjort klart att för socialdemokratin är jobben viktigast. Så att de enligt Dagens industri idélöst sliter varandra i stycken. Jag hörde också arbetsmarknadsministern Hillevi Engström hävda i radion igen att jobben kan räknas till flera, men bortse från att en större andel personer i Sverige står utan sysselsättning än tidigare. Politiken att göra det mer lönsamt att arbeta och att det därigenom skulle skapas ytterligare arbetstillfällen, automatiskt, har misslyckats. Snarare har den lett till ökade inkomstklyftor och växande utanförskap. Det finns alltså ett akut behov av en politik som ger fler möjlighet att försörja sig genom eget arbete - en arbetslinje värd namnet. Fast att det skulle ta sådan tid för det stora partiet att hitta hem överraskar. Arbete åt alla är grundläggande politik för ett arbetarparti. Samtidigt sa framtidsmannen Ardalan Shekarabi redan i samband med att han ledde den kriskommission Mona Sahlin tillsatte efter 2010-års katastrofval, att det är med sysselsättningspolitik socialdemokraterna ska återvinna väljarnas förtroende. Men, som sagt: Nu är vi på väg in och visionslösa borgarna på väg ut.

Skickat från min Samsung Mobil

Blocken topprider gräsrötterna

I P1:s nyhetsmagasin Godmorgon, världen! lyftes på förmiddagen frågan om svensk finanspolitik nu är experternas område (teknokraternas). Det är en funderingar jag haft sedan Stefan Löfven presenterade sin nya ekonomiskt politiska talesperson Magdalena Andersson - i alla fall efter att den tidigare skatteöverdirektören inledningsvis förklarat att det inte är tu tal om att slopa jobbskatteavdragen. "Folk har vant sig", sa Magdalen Andersson. Med det kördes de socialdemokratiska gräsrötterna över. Och sådant förhållningssätt har även Fredrik Reinfeldts finansförvaltare Anders Borg gett uttryck för gentemot Moderaternas kärntrupper, främst genom att veta bäst. Och det får mig att tänka på Po Tidholms krönika i samma radioprogram om att vi lever i magkänslans tid - i ett oavbrutet flöde av åsikter, "det tillstånd Zigmunt Bauman nog avsåg när han formulerade begreppet den flytande moderniteten", konstaterade Tidholm. Det vi en gång kallade social ingenjörskonst, och som nu benämns som evidensbaserad politik, är alltså inte på modet, enligt krönikören. Och jag håller med. Frågan är hur Borgs och Anderssons ställningstaganden ska kategoriseras.

Skickat från min Samsung Mobil

Bra att EU stoppar illegal fildelning

Ser i DN att EU tar upp kampen med illegal fildelning. På allvar den här gången. Verkar det som. I alla fall ska Ipred-lagen skärpas och internetoperatörernas roll bli tydligare. Man tänker punktera den så kallade budbärarimmuniteten (principen om mere conduit). Den innebär att leverantören inte ansvarar för hur produkter eller tjänster används - som exempelvis vägägarens eller brevdistributörens. EU avser att införa regler som innebär att immuniteten upphör sedan en internetleverantör infomerats om att det pågår illegal fildelning med hjälp av deras teknik. Och att jag välkomnar initiativet är knappast okänt för er som följer mig (klicka på länkarna och skrolla). Det är rent galet att dessa stölder av upphovsrättsskyddat material kan fortgå i den enorma omfattningen - år in och år ut. Vi behöver stärka skyddet för innovatörerna. En annan sak är att vi också måste se över systemet för ersättningen. Det är inte rimligt att vissa tjänar så groteskt med pengar på sin upphovsrätt. Möjligheten att använda skyddat material bör dessutom öka. Men gratiskulturen är inte svaret. Den är bara incitamentshämmande.

Skickat från min Samsung Mobil

Lite om hen, Bengtsson och Axess

Man förstår att det är nya tider när en grupp personer som avsexualiserat sig i det offentliga rummet bara på några år, till allmänhetens skräck, har lyckats driva fram det avkönade pronomet hen, när massor av hästtjejer, till Lasse Anrells och den övriga manliga sportvärldens förtret, använder det demokratiska instrumentet för att rösta fram den framgångsrike hästhopparen Rolf-Göran Bengtsson som 2011 års vinnare av Jerringpriset och den högerkonservativa tidskriften Axess har ett temanummer om feminism som hela Sverige skrattar åt. Och det är bättre tider. Med svängrum för fler männinskor. Lägg också till att högern själv börjar se högerns intoleranta syn på invandring som ett problem. Och jag säger, vi tar det från här och fortsätter på den inslagna vägen.

Skickat från min Samsung Mobil

Ja, som redan de gamla grekerna sa: retorik och logik har inget med varandra att göra. För den som kan visa det sanna behöver inte övertyga. Men vem vet vad som rätt är. Nästan bara fundamentalisten. Därför håller vi andra på att tjafsa. Och därmed är det heller inte så lätt att skilja känslor från idéer och tankar som Margaret Thatcher gör i Meryl Streeps skepnad i Järnladyn (följer med anledning av inslag i P1:s Godmorgon, Världen! om debatt upp gårdagens artikel i Dagens Nyheter av Lena Andersson om att folk alltid bottnar känslorna - som sedan kläs efter miljö - och kanske kan Andersson i fortsättningen visa upp en mindre tvärsäkerhet i trosfrågor).

Skickat från min Samsung Mobil

Medan jag åkte till sjöstan för att hämta cykeln som fått en ny kedja och växlarna justerade för 149 kr (inklusive garantiservice) hörde jag sista tio minutrarna av Melodikrysset. Insåg att målgruppen är pensionärer födda på 1960-talet. Men det är väl som med kyrkan. Alla måste ha något att tro på. För att får det obegripliga förklarat. Jag griper krampaktigt efter min barndom genom Karl Ove Knausgårds.

Skickat från min Samsung Mobil

Det var befriande att läsa journalisten Cecilia Verdinelli precisa svar i GP på allmänt prat: "Har det aldrig slagit Rothstein och de andra att det kanske inte är tabun eller ”snällism” som ligger bakom att vänstern inte gör en politisk fråga av invandrares kriminalitet? För mig är kopplingen inte tabu eller ens det minsta konstig: att det begås mer brott bland dem som ingenting har och att invandrare utgör en stor del av den gruppen är knappast någonting att stoppa pressarna för. Har det verkligen aldrig slagit er att vänstern noterar förhållandet men gör analysen att ingen särpolitik skulle lösa problemet? Att vi, rent sakpolitiskt, inte ser någon vits med att skilja mellan Iphonetjuvar baserat på deras etnicitet, eftersom vi är övertygade om att samma politik – nämligen en aktiv politik för fördelning och social rörlighet – bekämpar brottslighet oavsett om brottslingens mamma är född i Kungälv eller i Kirkuk?" Med den salvan gjorde Cecilia Verdinelli upp med ett kontinuerligt återkommande generellt högergnäll om att vänstern är medvetslöst oansvarigt inför problem som i statistik kan kopplas till invandringen. Den här gången manifesterat av Bo Rothstein i DN i veckan genom en attack mot Maria Sveland, i vilken han bland rallarsvingarna krävde att vänstern måste rannsaka sig. Efter Cecilia Verdinellis inlägg borde vi kunna avsluta denna diskussion för att tillsammans kavla upp ärmarna och istället för att spjärna emot, gemensamt öppna dörrarna in i samhället för flera. Men jag är säker på att vi snart ser nya påståenden med utgångspunkt i ett utpekande av en grupp, för svensk höger är fortsatt besatt av att problematisera invandringsdiskussionen. Oklart bara vad den vill ha. Konkret.

Grekland snart billiga Grekland igen - men först avsked från euron med en Grexit

Det blir allt tydligare att vi kommer att kunna räkna hem billigare semestrar i Grekland. Snart är landet troligen inte längre en del av euro-samarbetet. Retsinan får istället handlas i lågpris-drachmer. Som när jag på hippievis, med tyska hippies, sjöng och drack Korfu och Dionysos till under tidigt 1980-tal. I tågluffarmeckat Pelikas. Med dagens besked från landets ledande parti Ny Demokrati om att man inte förbehållslöst ställer sig bakom de villkor som förenats med det senaste framförhandlade krispaketet backar säkert långivarna ur räddningsaktionen, vilket sannolikt tvingar grekerna att lämna euron. Tror jag det, att ingen grekisk politiker med sjävbevarelsedrift ställer sig bakom en politik som innebär en folklig svält. Särskilt inte när det är val redan i april. Och grekerna är minst sagt arga över de krav som ställs utifrån. Som inte minst framgår av den bild som illustrerar posten. Även hundarna är fly förbannade. Tyska förbundskanslern Angela Merkels rådgivare Franz Ferenbach råder också henne att kasta ut grekerna ur euron. Och Ferenbach går än längre när han säger att "Det här landet med sina spökpensionärer och rika människor som inte betalar skatt, ett land utan en fungerande regering, har ingen plats i den Europeiska unionen." Finansexpertisen är heller inte längre säker på att det är dåligt för övriga länder i euro-zonen att Grekland går i statsbankrutt. De flesta kredigivare med stora fordringar på Grekland har redan sett om sina hus - genom att ha avskrivet skulderna (vad det nu innebär). Och många är också de i Grekland som längtar till något annat än att dra åt den svångrem som långivarna plockat fram. Kankse att igen göra landet konkurrensmässigt som resmål för turister. Ta igen den medelklass som styrt om till billiga Thailand, från dyra Grekland. Det är hög tid att smörja hjulen i den enda stora industri man har. Och som den anonyma world wide spridda grekiska twittraren formulerade det i fredags: Jag längtar tillbaka till när vi var ett fattigt men lyckligt land. Jag frågar: Vad har greken för att vara kvar i euron?

Hunden är den berömda anarkisthunden.

20120218 I Ekonomiekot Lördag vände man in och ut på frågan om Grekland ska och kan lämna eurounionen. Och man kallar den diskuterade åtgärden för Grexit. "Politiker, ekonomer, företagsledare börjar ta orden i sin mun: Låt Grekland lämna euron!", konstaterade man bland annat.

20120228 Ekonomipristagaren till Nobels minne Paul Krugman sa idag vid besök i Portugal att Grekland snart måste lämna eurozonen. Att landet har nu uttömt alternativen. Krugman beskrev också att personer i Grekland med pengar flyttar ut dem till andra länder, främst Schweiz, för att säkra värdet. Om grekerna inför drachmer igen räknar man med att värdet på den omvandlade euron halveras. För några dagar gav ekonomen Sandro Scocco uttryck för en liknande ståndpunkt. Och handen på hjärtat, vad kan Grekland annat göra än att hoppa av. Några av argumenten har redogjorts för ovan.

20120313 Också Bengt Dennis ställer sig i kön av förståesigpåare som hävdar att Grekland kommer att lämna euron.

Skickat från min Samsung Mobil

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Euro, Angela Merkel, Grexit

Reinfeldt nu också i framgångsteologin

I höstas berättade Fredrik Reinfeldt att välfärd är dyrt. Och det hördes ända från Örebro att vi inte längre ska ha politiska visioner. I förra veckan ropade samme Reinfeldt att vi ska jobba till vi är75 år. De med arbete de inte längre orkar få ta sitt ansvar och avgå i fattigdom eller byta karriär. Det är var och ens ansvar. Och idag kan vi se att Moderaterna goes framgångsteologiskt. Under rubriken Moderaterna älskar människan skriver den nya kyrkan: "Människan är utgångspunkten för nya Moderaternas politik. Människan besitter en inre förmåga att utvecklas men behöver frihet för att denna förmåga ska komma till sin rätt. Med friheten kommer också rätten att få vara sig själv, ansvaret för sina egna val och kravet att respektera andra människors sätt att vara. Sådant snömos. Lite på samma sätt som Livets Ords Ulf Ekman i tungomål tuggar fram att människor har sina fel och brister samt framgångar och misslyckanden beroende på om den varit svaga eller starka i anden. Med det är Fredrik Reinfeldt inte bara arbetarpartiledare. Han är också religiös ledare för framgångsinriktade frikyrkan moderatsverige. Måste ändå säga att vi har en rubbad regering i en rubbad värld. Och nu måste väl ändå folk till slut ha tröttnat på det obegripliga tugget från Rosenbad. Och som Tobias Boström på Nöjesguiden konstaterar: Ett koncept som öppnar för hur många visuella lösningar som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Politik, Moderaterna

(Bilden är gjort av universitetsprästen och bildkonstnären Kent Wisti (@wistikent). Och jag hittade den via bloggaren HBT-sossen Alexandra Einerstams twitter (@einerstam).